Får Harpsundsekan möjlighet att forsla vår tids Churchill?
Utan ett starkt uthålligt ledarskap smulas Europa sönder, det fragmentiseras. Till nytta för demokratins fiender.
Vår värld börjar i Sörmland. Det är med fotfäste i det lokala som vi bedömer samhällets hälsa. Ju längre bort något är desto mer suddigt i kanterna blir det. Men världen där ute formar också det nära. Andras ledarskap färgar och förändrar, skadar eller stöttar det som finns inpå knuten.
Vi kan inte stänga det ute.
Låt mig därför börja i London och en privat höstresa nyligen, med bland annat ett besök på museet Churchill War Rooms, i själva hjärtat av denna fantastiskt myllrande mångfaldens mångmiljonstad. Där hedras britternas uthärdande under andra världskriget och ledaren i dess svåraste stund, Winston Churchill. Han var en väldigt egensinnig figur, med ytterst begränsad charm men skarp skalle. Han hade just den stadga som behövdes när bomberna föll under Blitzen och miljontals européers liv och friheter krossades av nazism och fascism.
Porträttet av Churchill får andra färger än idolens. Envis, udda och egen. Som en bulldogg stod han morrande kvar på farstubron, när andra hade gömt sig under soffan. Tills vindarna vände.
Winston Churchill var aldrig vår gäst i Sörmland, men han är en av de stora ledare vars uthållighet vi har att tacka för framgångstiderna efter kriget – och att vi slapp förtryckande diktaturers ok. Han hade också tidigt instinkten att varna för Sovjetkommunismens diktatur.
Försvaret av det fria, demokratiska Europa behöver en ny Winston. En tysk sådan, helst, nu när britterna har valt att sitta ensamma på sin ö utanför EU. Den tyska ekonomin matchar den ryska, minst. Och EU:s totala muskler är betydligt större. Men vi måste vilja göra jobbet. Sätta av resurserna, gärna i samarbete med britterna.
Barn i Kiev tar skydd i tunnelbanan från ryska terrorbombningar.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen är en stark företrädare, men vi ser så tydligt att EU:s enighet bygger ryggraden hos de enskilda medlemsstaternas valda ledare. Det är den som vinner val i Tyskland, i Frankrike och i ett antal andra stater som måste säkra stödet för att hålla nyfascister kort och Putin-medlöpare utan makt.
Just nu ser det opinionsmässigt svajigt ut i såväl Berlin som i Paris, men vi har det vi har och får bygga på det.
Wo bist du, Herr Churchill?
Kaja Kallas är nu EU:s utrikeschef.
Världen börjar för oss i Sörmland, med vårt stöd för andra i nöd. Nästa Churchill är varmt välkommen till Harpsund som en av oss.
Vi behöver som demokrater stå för ett Sverige och EU där våra folkvalda kliver fram mer för Ukraina, Europa och vår demokratiska samhällsgemenskap. Inte minst om Vita husets färger snart flagnar av fascism, isolationism, kvinnofientlighet och utlänningshat.
Gör motstånd! Om folk börjar beundra diktatorer då försvinner det moraliska hindret att bli en eller underkasta sig en sådan, för att citera estniska Kaja Kallas som nu är EU:s utrikeschef.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.
Olof Jonmyren