Vi behöver återupprätta tron på det vi själva ser, hör, kan uppfatta och analysera., skriver Anna Lövheim.
Det är nu länge sedan vi såg reklamfilmen som skulle locka fler till målaryrket. Där killen vid datorn säger: - Internet, det är ju för.. hmhm en livsstil, alltså. Som vi garvade! Skulle Internet utgöra basen för folks framtida karriärer?
Det kändes lika avlägset som den reklamen känns i dag. I höst tog vi ytterligare ett stort kliv bort från den tanken, när Open AI lanserade sin Chat GPT – en avancerad söktjänst på allvar kan matcha människohjärnan ifråga om analytiskt avancerade svar på frågor. En dröm för alla som vill ta en genväg för att påvisa kunskap. En mardröm för dem som ska kontrollera att kunskap är äkta, det som kan analyseras eller omsättas praktiskt.
Hur ska lärosäten mäta vilken kunskap en elev faktiskt tillägnat sig, när en dator i var mans hand kan spotta ut alla prov- och tentasvar på några sekunder? Vad säger att morgondagens läkare kan operera din hjärna, om den godkända examen bygger på en genvägssvar och analyser gjorda av en AI-bot?
I debatten funderas det högt (och lågt) kring detta – med stort fokus på hur vi ska anpassa oss till tekniken. En idé är att skapa ytterligare en AI-baserad tjänst, för att kontrollera den första och elevers texter, provsvar och andra kunskapstester. Fast, vänta nu? Robotar är skapade av människan och rymmer bara vad de förses med. Då kan väl inte svaret bli att förslavas av tekniken?
I stället bör vi hitta mänskliga kontrollverktyg som tekniken inte når. I en klassisk scen ur Ingmar Bergmans Den goda viljan får vi bevittna hur Uppsala-studenten vid en muntlig tentamen uppmanas av sin professor: ”Nu ska kandidaten ta en skön promenad i Botanicum!” I själva verket en skönare omskrivning för att han inte klarat tentan. För samtal människor emellan är ett avancerat verktyg som snabbt avslöjar om kunskaperna brister.
Greppar man inte resonemangen så blir man inte godkänd. Brutalt men ärligt – och nu också viktigt.
Den generella IQ-nivån hos barn i västvärlden sjunker sedan 1990-talet. Forskarnas teori är att ett passivt tittande på skärm, snabba svar via sökmotorer och minskad läsning ger barnens hjärnor sämre träning i att analysera och lösa problem. En påtaglig risk för vår framtida konkurrenskraft som kunskapssamhälle. Då kan inga datorer hjälpa, grunden för dessa är trots allt en ständigt smartare och mer sofistikerad mänsklighet.
Vi behöver återupprätta tron på det vi själva ser, hör, kan uppfatta och analysera. Inte måste vi dra det hela vägen till förra sekelskiftets botaniska trädgård – med papper, penna och muntliga eller praktiska kunskapskontroller kommer man en bra bit. Sa knkse brn coksa i frtsstninge kn klra v at lsa oh tlka mningr sm dnna.
Anna Lövheim är konsult i näringslivs- och samhällsfrågor. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.