Kristdemokraterna och Moderaterna lyckades lägga en budget som vann omröstningen i riksdagen och som därför ska gälla under 2019. Denna budget har inte helt otippat fått en hel del kritik från vänsterhåll, trots att skillnaden från den socialdemokratiska versionen är högst marginell. En konkret skillnad mellan budgeterna var delen om att lägga ner Sveriges senaste myndighet, Jämställdhetsmyndigheten.
Den startades 1 januari 2018 och har i och med den senaste budgeten enbart fått anslag för att avveckla sig själv under 2019. Därmed skulle den kunna gå till historien som en av de mest kortlivade myndigheterna någonsin. Att den ska avvecklas har mött starka reaktioner, att det är ”ett hot mot jämställdheten” och tas som något sorts bevis på att högern hatar jämställdhet.
Men om vi tittar med nykter blick på vad denna myndighet egentligen skulle göra och har gjort hittills finner vi ett tämligen skralt resultat. Myndighetens huvudsakliga roll ska vara att samordna jämställdhetsarbete, ge information och kunskap till andra statliga institutioner, som andra myndigheter, samt att dela ut statliga bidrag till föreningar och stiftelser och deras projekt för att främja jämställdhet.
Huruvida jämställdhetsarbetet i Sverige är beroende av att det finns en myndighet som samordnar detta är ett högst tveksamt. Även att det skulle behövas en myndighet med 50 anställda för att ”informera” andra myndigheter om hur man jobbar med jämställdhet. Visst finns det frågor som myndigheten har haft på sitt bord, som människohandel och hedersvåld, som är viktiga. Men ytterst handlar dessa om brottslighet och behovet att effektivt utreda och döma personer som begår dessa handlingar. Detta är i sin tur en fråga för aktörer som polisen och BRÅ. Frågan är om inte en del av de pengar som gått till jämställdhetsmyndigheten hade gjort större nytta hos just dessa aktörer.
Slutligen kan man om man är otroligt orolig för jämställdhetsfrågan ta en titt på vilka projekt myndigheten gett sina bidrag till hittills. Det är bland annat ett projekt där kvinnliga tränare inom idrott ska coachas av en äldre kvinna från näringslivet. Det är oklart varför inte detta kunde betalas av just näringslivet. En stiftelse får skattepengar för att ”informera arbetsplatser om mens”, tydligen är svenska arbetsgivare så pass okunniga att de inte vet att vissa av deras anställda får mens en gång i månaden. Till detta kommer inte mindre än två projekt som får pengar för att arbeta med frågor om ”kvinnor och fred”, som om alla kvinnor delar världsbild med Natomotståndare och måste ha skattepengar för detta.
Nej, svenska kvinnor och svensk jämställdhet är inte beroende av en myndighet som ger skattepengar till teaterpjäser. Förslagsvis kan pengarna i stället gå till polisen och dess arbete med att, exempelvis, bedriva utredningar mot fler misstänkta våldtäktsmän.
Hanna Marie Björklund