Tider förändras. Gamla fördomar faller. Ur det perspektivet är Skatteverkets senaste besked, som en följd av ett vägledande beslut i Högsta förvaltningsdomstolen, välkommet.
I decennier har de skattefria förmåner för friskvård som arbetsgivaren har kunnat erbjuda varit omgärdade av ett i grunden orättvist regelverk. Så länge aktiviteten och idrotten inte har kunnat sägas vara av en dyrare form har arbetsgivaren kunnat stötta de anställdas hälsobringande fritidsaktiviteter – utan att den som får ersättningen tvingas skatta för det. Fast inte om det har handlat om utförsåkning, golfande eller ridning, exempelvis. Då har det varit njet från Skatteverkets sida – med politikens goda minne.
Varken ridsport, golf eller alpina övningar undantogs för att de på något sätt inte skulle vara friskvård, utan för att aktiviteterna inte bedömdes som tillräckligt folkliga. Det här var aktiviteter som direkt eller indirekt ansågs inte välkomna alla utövare, eftersom deltagandet var förenat med jämförelsevis höga avgifter och/eller medlemskap.
I sammanhanget kan nämnas att kostnader för exempelvis körsång - men bara på arbetsplatsen - har varit godkänt. Skattereglerna har alltså i decennier gjort skillnad på viss friskvård och den friskvård som mest ansågs attrahera den rikare delen av befolkningen. I dag kan detta närmast framstå som fånigt, men det har sin kärna i en gammal klasskampsretorik.
Det är inte alls givet att friskvård ska skattegynnas, men det kan ju sägas bidra till att hålla nere sjukfrånvaron i samhället. Högsta förvaltningsdomstolen har i dagarna slagit fast att förmånens värde är att likställa med det bidrag som ges för aktiviteten, inte den faktiska totalkostnaden för den enskilde. Om arbetsgivaren ger, säg, 1500 eller 4000 kronor i friskvårdsersättning, bedöms summan vara liten nog för att inte vara en stor löneförmån. Det torde inte bara öppna den skattefria dörren för golfrundor och slalomåk utan även för andra aktiviteter som tidigare inte har godkänts, som paintball och agility-träning med hund.
För att inte döma dåtiden allt för hårt tål följande också att påpekas: De symbolstarka idrotter som nu berörs har på flera sätt blivit mer allmänt "tillgängliga" sedan slutet av 1980-talet. Att driva tesen att ridsport är ett rikemansreservat och ”icke-folkligt”, gör sig inte. Ryttaren Peder Fredricson vann nyss Sveriges Radios omröstning om Jerringpriset, för andra året i rad. Utmärkelsen som numera är att betrakta som "folkets pris" har även förärats golfaren Henrik Stenson och ryttaren Rolf-Göran Bengtsson sedan 2010.
Begreppet friskvård har och ska ha en generöst vid definition. Det bör omfamna alla de verksamheter som kan stärka den enskilda arbetstagarens möjligheter att må bra och undvika ohälsa, att få styrka och energi till både aktivt jobb och en meningsfull fritid.