Kristendomens viktigaste högtid firas till minne av de händelser som utspelade sig efter att Jesus av Nasaret, predikanten och sektledaren, kom till maktcentrumet Jerusalem med sina följare för att fira den judiska högtiden Pesach för ungefär 2000 år sedan. Jesus var en del av en större rörelse, rubbade maktbalanser och etniska konflikter gjorde Mellanöstern till en rörig region, där många nya religiösa rörelser startade – med varierande framgång.
De av romarna ockuperade områdena hade tämligen stor frihet att utöva trosföreställningar och sedvänjor, med ett undantag, man var alltid tvungen att erkänna kejsarens överlägsenhet. De judiska sekter som växte fram vid tidpunkten var i stället inåtvända, lade mer vikt vid livet efter döden och predikade fullständig hängivenhet till Gud, inte till någon världslig politisk makt. Sådana uttalanden tolererades absolut inte, varför just de tidiga kristna förföljdes så oerhört hårt vid tidpunkten för Jesus död, och några hundra år därefter.
Alla samhällen har sina känsliga frågor, trosföreställningar och uttryck som anses som farliga, som ifrågasätter konsensus, regler och lagar och därför förföljs och förbjuds. Tack och lov har vi i Sverige blivit mer civiliserade på så vis att vi inte längre avrättar människor som ifrågasätter den politiska ledningen. Jesus och hans följare hade, om de tillåtits verka och hålla sina predikningar, inte orsakat någon skada på samhället. Men de var impopulära och ansågs hotfulla och det räckte för makteliten, därför avrättades Jesus för sina avvikande åsikters skull.
Vi har, som sagt, tack och lov blivit mer civiliserade sedan dess. Vår förmåga som samhälle att hantera avvikare och provokatörer har blivit bättre, och betydligt mindre våldsam. Men det finns fortfarande mycket rädsla och förbudsiver, och det går upp och ner i den allmänna samhällsopinionen om vi tror på att förbjuda sådant vi inte tycker om, eller om vi tror oss kunna klara av att leva i en tillvaro där inte alla alltid delar våra åsikter och värderingar.
Att försvara yttrandefrihet handlar inte om att vara för kaos och anarki. Vi har tydliga lagar för att inte skada, hota och hata. Men allt otrevligt är inte våld. Diskussioner pågår just nu, om totalförbud för muslimska böneutrop, trots att detta rimligen kan vara en lokal bedömningsfråga. Om inreseförbud, i allt fler länder, primärt för olika religiösa ”hatpredikanter” men nyligen för en högerpopulist för att hon påstått att Mohammed var homosexuell. Nyligen lades ett förslag om att ändra grundlagen för att stoppa hemsidor vi inte gillar.
Det är helt rimligt att tycka att alla dessa ovanstående åsikter är otrevliga och irriterande. Men huruvida vi kommer få ett bättre samhälle för att vi förbjuder dem är en annan diskussion, där vi just nu tyvärr går åt fel håll.
Hanna Marie Björklund