Ingen tid har så många stora allvarliga problem att en vänsterregering avstår från att kasta bort skattepengar på en undermålig utredning om ett icke-problem, halvhjärtat genomförd med ett på förhand bestämt svar.
Sålunda presenterades på fredagen regeringens lagrådremiss som syftar till att få bort så många välfärdsföretag som möjligt. Inte för att dessa är dåliga på att göra sina brukare och kunder nöjda, utan för att regeringen är emot att verksamheterna är så pass effektiva att det uppstår en rimlig vinstmarginal. Det ställer all ineffektivt driven offentligt styrd verksamhet i skamvrån. Och trivsel och arbetsmiljö brukar ju dessutom locka kompetens till den bästa arbetsgivaren.
Målet med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiets förslag om ett "vinsttak" är att alla rejäla utmanare till kommunernas egen verksamhet inom äldrevård och skola ska bort. Det är en tröttsam påminnelse om en regering som hellre vill se monopol i välfärden än kvalitetskrav.
Det mest centrala för medborgarens del är ju att våra skattefinansierade välfärdstjänster håller garanterat god kvalitet. Utan konkurrens blir det mycket, mycket svårare.
Än så länge är det också så att det inte finns någon majoritet i riksdagen för förslaget. Sverigedemokraterna delar i stort den kritik som Allianspartierna så tydligt har framfört – och i stället erbjudit en blocköverskridande överenskommelse om tydliga kvalitetskrav på alla välfärdstjänster, offentliga och privatdrivna. Men så vettigt kan inget lösas under ett valår.
Det centrala för de partier som står bakom förslaget är att inför väljarnas ögon etablera sig som en övertygad motpol till privatdriven verksamhet. Staten, kommunerna och landstinget ska i den andan vara stora kolosser som inte gör överskott. Aktörerna inom skattefinansierade välfärdstjänster målas ut som representanter för det giriga kapitalet (läs med darr på rösten). Därför kom Reepalu-utredningen och därför detta dyrköpta regeringsförslag som i huvudsak bara skulle öka kostnaderna och problemen inom äldrevården och skolan. I förlängningen även på vårdcentraler och sjukhus, men det förslaget utreds vidare, som det heter.
Innerst inne inser även regeringen att det är ett tokskap som läggs fram, inte minst eftersom även de egna ledningarna inom kommuner och landsting trots allt kan räkna på följdkostnader, praktiska problem och växande administrationer. Men socialdemokratin behövde säkra sina budgetar och har gett Vänsterpartiet löftet att försöka strypa välfärdsföretagandet.
I slutänden är detta en strid om vem som ska ha makt att välja välfärdstjänster. Ska var och en av oss kunna få välja den hemtjänst eller den skola som vi tror är eller passar bäst, eller ska din lokala vänsterledning peka med hela handen? Väljarna får chansen att svara på den frågan redan i höst.