Statsministerns Sörmlandsturné under gårdagen gick till traditionellt starka S-fästen. På bruksorter som Katrineholm och Oxelösund är partiet sannolikt som mest oroat över risken för stora väljartapp på LO-sidan, i första hand till Sverigedemokraterna.
Bilden av att regeringen inte bryr sig om småstädernas Sverige är på väg att sätta sig. I går presenterade därför statsminister Stefan Löfven (S) planerna på att flytta statliga arbetstillfällen, bland annat från Stockholm till Katrineholm.
Det är sådant som Allianspartierna har så svårt att komma överens om. Omplacering av myndigheter är märkligt nog alltid mer kontroversiellt när det görs med decentralisering som mål och inte centralisering.
Det är fullt rimligt att kvalificerade statliga arbetstillfällen ska finnas på många platser i landet. Det bästa är därför att nyetableringar av myndigheter görs med detta i åtanke. Altför sällan har så varit fallet. Borgerliga regeringar har syndat minst lika mycket som socialdemokratiska.
Då återstår omlokaliseringspolitik, det som med storstadsperspektiv döpts till utlokalisering. Statlig jobbflytt har blivit civilminister Ardalan Shekarabis profilfråga. Till skillnad från de misslyckade storregionerna och den desperata politiken för att strypa framgångsrik, privatdriven offentligfinansierad vård, skola och omsorg i hela landet, är detta ganska positivt laddat.
Statens finansieras av skattebetalare i hela landet. Myndigheter ska verka på samma yta. Om alla i stället samlas på en plats ökar misstron mot att man får vad man betalar för. Varje myndighet har sina förutsättningar, men alla kräver inte tunnelbaneavstånd till riksdagshuset. Även om det ibland finns goda skäl just för en storstadsplacering.
Regeringens flyttplaner berör cirka 500 arbetstillfällen. Ett hundratal jobb följer med delarna av Strålskyddsmyndigheten till Katrineholm. Västra Sörmland har under flera decennier prövats hårt av industrinedläggningar och förlorade jobb. Detta är sannolikt förklaringen till att Nyköping, med Studsvikanläggningens långa historia inom kärnteknik, inte verkar ha prövats som nytt myndighetssäte.
Flytt av befintlig verksamhet är alltid stökigare än nyetableringar. En flytt från Stockholm till Luleå exempelvis är ingalunda lättlöst, lika lite som i motsatt riktning.
För de anställda som byter verksamhetsort inom Mälardalen bör förändringarna däremot vara hanterbara. Även om arbetspendlingen i länet kan förbättras markant och utbudet av attraktiva boendemiljöer gott kan bli bättre. Sörmland behöver inte vara en utkant av någonting. Möjligheterna att växa, mellan huvudstaden och Linköping/Norrköping, är utmärkta sett över tid.
En sak till: det är inte staten som "fixar jobben". Inte i Stockholm, inte i Sundsvall. En långsiktigt stark och uthållig arbetsmarknad kan bara säkras via ett livskraftigt, utvecklingsvilligt och risktagande näringsliv. Där måste lejonparten av framtidens arbeten växa fram. För det krävs en politik för gynnsamt företagsklimat i hela landet.