Det vita hatet är titeln på en nyutkommen rapport från FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Den granskar digitala miljöer som sprider hatbudskap på rasistisk och främlingsfientlig grund. Rasistiskt hat har förstås ingen given färg, men nazister, rasister och vit makt-anhängare utgör i dag tydliga samhällshot. Parallellerna till våldsbejakande islamism är givna.
Där hatet kliver in är våldet aldrig långt borta. Där hatet manifesterar sig är människovärdet och medmänskligheten dess första offer.
Nazisterna i terrorsekten NMR ökar sin näthatsaktivitet, enligt rapporten. Möjligheterna att sprida budskap via digitala kanaler formar en omfattande arena, svår att överblicka. Ett fåtal personer kan med teknikens hjälp sprida enorma mängder hatpropaganda på kort tid till ett otal miljöer. Via falska identiteter av olika slag skapas en synvilla, illusionen av många som tycker lika. Det gör det vanskligt att slå fast hur många individer som döljer sig i de värsta miljöerna. Bara för att en sajt eller ett debattforum har många användare behöver det inte betyda att det är många människor inblandade. Propagandan kan vara stark nog att påverka ändå.
En mer bred problematik uppstår när grova rasistiska budskap som formas i hatmiljöerna sedan stänker in i sociala medier och annat. Där andra påverkas och på medlöparens manér sprider vidare budskap och anammar språkbruk, ibland räcker det med något så enkelt som en "satirbild". Det vilseledande och det uppviglande får så vida vingar och når nya platser.
Vårt demokratiska samhälles grund utmanas när hatet från några få sprids av desto fler.
Hur kan det gå så illa? Avståndet mellan grova fördomar och hat är inte nödvändigtvis långt. Ta bara förra veckans debatt när ordföranden i Svenskt Näringsliv, Leif Östling, kritiserade Sveriges höga skatter och vad han som medborgare får tillbaka. Fundera gärna över de generaliseringar och nedsättande uttryck som plötsligt kom i dagen om ”rika” människor eller för den delen även ”borgerliga” sympatisörer. I andra åsiktsmiljöer kan snarlika effekter uppstå exempelvis när en socialdemokratisk minister trampar i klaveret. Alla fördomar och inskränktheter är inte våldsbejakande, men utrymmet för att framkalla mobbens hat finns där, mot än den ena än den andra.
FOI-rapporten pekar förtjänstfullt på hur starka symboler, exempelvis traditionella könsroller, får illustrera faror och hot; att den utsatta vita kvinnan, moderlandet, bara kan skyddas av starka vita män. Frågan om var gränsen går för vilka uttryck som är skadliga för samhället i stort och dess medborgare ställs också, men har inget givet svar.
Lagstiftning och samhällsskyddande myndigheter får svårt att freda det demokratiska samhället om inte medborgarna tar sitt ansvar. Arbetet för ett respektfullt och nyanserat demokratiskt samtal börjar inte i hatets träskmarker utan på betydligt mer nära håll. Alla kan göra något. Det spelar roll hur vi väljer att diskutera, vad vi väljer att förmedla vidare och hur vi reagerar på grova generaliseringar från egna åsiktsfränder.
Utmana dina fördomar. Argumentera som en medmänniska. Vi kan vara oerhört oense ändå.