På ett utebord i hemmet har Arne Bergbom ställt upp några av de djururnor han säljer sedan tio år tillbaka. De har olika färger, en del pryds av små tassavtryck. Arne berättar att han kom in i begravningsbranschen av en slump. Under början av 2000-talet var han sjukskriven som musiklärare efter att ha gått in i väggen. Vid ett tillfälle pratade han med en person som ville sälja miljövänliga likkistor. Då fick Arne en idé om att börja designa egna kistor och urnor för människor. Några utländska företag visade intresse men det slutade istället med att Arne genom ytterligare en slump började sälja ett holländskt företags urnor för djur.
– Djururnor är stort i Europa. Det finns några fler som håller på med det i Sverige men jag är nog ensam i Sörmland, berättar Arne.
Försäljningen har också ökat under åren. Arnes verksamhet är en del av ett större företag med säte i Nyköping och hans jobb går ut på att ta emot beställningar via telefon. Men jobbet är egentligen mycket mer än så.
– Kunder ringer och frågar mig om urnorna och vad som kan tänkas passa för deras djur. Men många vill också prata om saknaden och berätta sina historier. Jag blir nästan som en jourhavande terapeut, säger Arne.
Vilka djur som urnorna gäller varierar. Häromveckan sålde Arne några urnor för hästar. Dessa är nära metern höga och rymmer nästan 30 liter. Men det vanligaste är att askan är från hundar eller katter även om en och en annan hamsterägare hört av sig. En särskild minnesvärd urna sålde han till en man i Nyköping som förlorat sin papegoja. Den hade han haft i över 50 år.
– De ringde mig från Nyköpings djursjukhus och bad mig om hjälp. Mannen var pensionär och hade haft papegojan sedan han var barn och ville ha något fint. Då fick jag fixa en specialurna, berättar han.
Han berättar om andra kunder som gjort i ordning bord med ljus i huset där de ställt sin urna. Dessa erfarenheter samt att Arnes familj skaffade hunden Vilja för 10 år sedan har fått honom att förstå hur fäst man kan bli vid ett djur.
– Jag kände inte det först, men att ha ett djur betyder mer än vad jag trodde. En del som ringer är otroligt ledsna, och jag förstår dem, säger Arne.
Hur går det hela till då rent praktiskt? Arne berättar att han har etablerad kontakt med djurkrematorier och djursjukhus. Efter en kremering får djurägare vanligtvis med sig askan i en plastpåse. De som vill ha en urna kan då komma att ringa honom. Urnorna kostar från 600 till nästan 7000 kronor för de största. Men för Arne är det en sidosyssla. Han jobbar annars som handledare vid socialpsykiatrin i Gnesta.
– Det känns som att det är så mycket business kring djur, men det här ger inga stora vinster. Ibland kan det ringa när jag står i affären, och då kan jag få stå och prata i 20 minuter med någon som har frågor och vill berätta om sitt djur. Det känns meningsfullt, säger Arne.