Långtidssjukskrivningar ökar kraftigt i Sörmland, är orsaken fel samhällsutveckling? Rapport har nyligen kommit att de längre sjukskrivningarna ökar i landet och här i Sörmland är det mer än i övriga landet
I lokalpress kan man läsa om folk som inte orkar med arbeten de utbildat sig till och de jobben handlar ofta om att hjälpa andra människor: lärare, inom sjukvården, polisen, andra arbeten inom det offentliga och så vidare. ven inom det privata arbetsområdet sjukskriver sig folk.
Vi håller på med en samhällsutveckling där det är viktigare att satsa på det egna varumärket från mycket tidig ålder och att ägna tid på skönhetssalonger, engagera oss i Melodifestivalen och boxningsmatcher, boka resor till Thailand och knyta näven i fickan och raljera över samhällsutvecklingen vid köksbordet på fredagskvällen efter några glas rött.
Och att på måndagen åka till jobbet igen där arbetsbelastningen ökar i och med att effektiviseringen och kravet på 150 procentig vinst är den gällande regeln som verkar optimalt grundmurad. Där det i slutändan är några få som tjänar på det systemet och de som utför grovjobbet får ett antal smulor för att hålla sig på mattan. Det lyckades ju den borgerliga regimen bra med vid senaste maktomgången....
Är det bättre nu då? Knappast, det kan det ju inte vara när sjukskrivningarna ökar. Kvinnor är starkt drabbade, de bryr sig rejält på jobbet för sin arbetsuppgift och tar ansvar hemma för barn och sambo. Det innebär en belastning som har sin gräns.
Inom skolan går många lärare på knäna trots sin starka ambition för att lära ut kunskaper. Inom sjukvården sjukskriver sig läkare och sjuksköterskor. Likadant inom polisen. Vad är det som håller på att hända? Ett sjukt samhälle? Sjukskriva hela samhället?
Har ni sett eller hört talas om någon debatt i riksdagen i där det talas om vilket slags samhälle vi egentligen ska ha? Då inte vilken färg kulören ska vara på partier som ska styra Sverige vid nästa mandatperiod, utan i grundläggande drag vad vi vill med våra liv egentligen?
Det verkar långt till en sådan här form i riksdagen då det är viktigare att landet exporterar så mycket vapen vi kan, exempelvis, så att den traditionella tillväxtpolitiken kan hållas vid liv. Fråga Löfven om det. Samhällsstrukturen är också uppbyggd på mantrat att man ska gilla läget och vara positiv i alla skeden. Man får inte vara för kritisk eller ifrågasätta. Man tycker ju fackföreningarna skulle vara starka och hjälpa folk som mår dåligt på jobben. Men facket idag verkar vara en kugge i maskineriet för nämnda tillväxtmantra.
Och får sjukskrivna av stress stöd och uppmuntran när man är anställd i exempelvis Nyköpings kommun? Vad säger Erik Carlgren om det? Eller Johan Persson i Oxelösund?
Torbjörn Andersson