När omvärlden blir allt mer orolig tenderar politikerna att höja tonläget. Socialdemokraterna med Peter Hultqvist i spetsen sa i valrörelsen att de är Sveriges mest försvarsvänliga parti. Orden vägde dock föga mycket i praktiken när de S-märkta budgetförslagen kom på tal. Om Försvarsmakten ska utvidgas är det hög tid att skjuta till pengarna nu under brinnande högkonjunktur, och inte när krisen kommer.
I regeringens övergångsbudget får Försvarsmakten inga extra tillskott, trots att det är nödvändigt för att FM ska uppnå målen från Försvarsbeslutet 2015. Försvarsanslagen har de facto minskat i relation till BNP de senaste åren (Folk & Försvar, 3/12). För den som då och då följer nyheterna kan de ekonomiska prioriteringarna uppfattas som något bisarra. I Europa, rättare sagt i östra Ukraina har kriget med Ryssland pågått i snart fem år. Spänningarna i Östersjön har blivit allt mer märkbara. Sverige liksom våra grannländer attackeras gång på gång med cyberattacker och påverkansoperationer från vår östliga granne. I dagarna greps två utländska medborgare för att ha brutit sig in på en svensk militärbas på Muskö. Det finns minst sagt underlag för oro, därmed också vilja att betala för en god försvarsförmåga. Plånboken är emellertid inte lika stor som viljan.
Alla riksdagspartier bör fråga sig vilken osäkerhetsnivå som är "acceptabel" till följd av Försvarsmaktens underfinansiering. Vad mer ska behöva ske innan riksdagspartierna känner att Försvarsmakten ska tilldelas de resurser som behövs för att skapa en trovärdig försvarsförmåga? Fortsättningsvis bör alla riksdagspartier (framför allt Socialdemokraterna) fråga sig vilken försvarsförmåga som är önskvärd utifrån den "accepterade" (och märkbart höga) osäkerhetsnivån. Det krävs ingen officersutbildning för att förstå att det önskade och nödvändiga är mycket mer än vad som politikerna erbjuder. De senaste årens händelser har visat att ett europeiskt krig endast skapat rubriker och ett höjt tonläge. Olyckligt nog är det inte Hultqvists snack som gör skillnad ute på fältet.
Det är egentligen ingen nyhet att försvaret går på knäna. Våra valda politiker vet mycket väl vad som behöver göras, men ingen verkar riktigt våga ta nästa steg. Riksdagens försvarspolitiska naivitet kommer komma med ett dyrt pris som ingen vill betala. Historien har visat det gång på gång att en hemförsäkring är som bäst när den betalas i tid. Den senaste tidens omvärldsutveckling har tyvärr visat på motsatt aktivitet.
Vad mer kan ske innan politikerna vill öppna plånboken? Det är minst sagt anmärkningsvärt att Sveriges politiker inte tycker de senaste åren av oro, osäkerhet och europeiskt krig är tillräckligt med argument för att satsa mer på försvaret. Låt oss hoppas att våra politiker nyktrar till innan krisen kommer.
Linnea Hylén