De otaliga skogsbränderna har rört upp känslor, likväl som att fingrar har pekats mot de påstådda "bovarna" i kalabaliken. Försvarsmakten har varit och är en del av räddningsarbetet vid brandsläckningen, men kritik har fortfarande riktats mot att de bland annat inte använder alla sina helikoptrar. Bränderna är katastrofala, men Försvarsmakten är knappast den felande länken.
Människor flyr från sina hem. Brand och rök fyller landsvägar, skogspartier och byar. Scenerna utspelar sig i Sverige och många vill utkräva ansvar. De senaste dagarnas debatt har handlat om 1) brandbekämpningen och 2) ansvarsutkrävande. Processerna är normala, även om ansvarsdelen vanligtvis sker efter krisens avslutande. Men krisen är inte endast en regional fråga för respektive brand, utan bränderna angår alla. För de som inte bor och verkar i de brandutsatta områdena finns det gott om tid och möjlighet att spotta ur sig både det ena och det andra bakom tangentbordet.
Ett av de senaste dagarnas hatobjekt har varit Försvarsmakten. Den främsta kritiken gäller FM:s innehav av helikoptrar, samt semestrande personal. Arga, men också välmenande individer har frågat sig varför försvaret inte kan kalla in sin semestrande personal och använda sina helikoptrar till att släcka bränderna.
Enligt lagen om skydd mot olyckor är FM skyldigt att delta i räddningsinsatser om det inte skadar den ordinarie verksamheten, samt att det finns resurser tillgängliga. Det de gör nu är helt inom ramen enligt svensk lag. FM:s personal kan och ska kallas in om det blir krig, men så är inte fallet. Visserligen har bränderna i Dalarna och Hälsingland beskrivits som en krigszon, men det är fortfarande ett civilt ansvarsområde.
Vi bör rikta blicken mot huvudproblemet, vilket är den civila krisberedskapen. Brandbekämpningen är ett civilt ansvarsområde, även om det innefattas i det nationella totalförsvaret, eftersom försvar både innefattar en inre och yttre dimension. Det yttre försvaret är av militär art, och det är där FM ska lägga sitt fokus.
FM ska inte huvudsakligen vara en myndighet som ansvarar för det inre, civila skyddet. Deras huvuduppdrag äventyras om de alltid förväntas rycka in när de civila myndigheterna inte klarar sina uppgifter. Misslyckandet med årets extrema bränder ligger på de civila aktörerna. Krisen visar däremot att den civila krisberedskapen behöver mer resurser och övning för att möta framtida naturkatastrofer.
Bränderna är oroväckande, men FM ska inte bli en allt-i-allo-organisation för Sveriges civila krishantering. FM är redan i dag underfinansierad och har utmaningar så det räcker. Totalförsvarets civila och militära delar är avhängiga varandra, men de bör inte blandas ihop i onödan. Om Försvarsmaktens verksamhet ska vara långsiktigt hållbar krävs tydliga spelregler som både ringar in och avgränsar det inre och yttre skyddsansvaret. Lägg krutet där det behövs, och ingen annanstans.