Tempo är något som kännetecknar Emelie Schepp. För fyra år sedan skrev hon sin första bok hemma i villakällaren i Stavsjö och nu är hon en del av det svenska deckarundret. Förra hösten gick hon över till internationella bokförlagsjätten Harper Collins och böckerna är sålda till drygt 30 länder runtom i världen. Det finns även intresse för att göra film av berättelserna utomlands.
I augusti släpps den fjärde boken i serien om åklagare Jana Berzelius och redan trängs två uppföljare i Emelies huvud.
– Just nu är den stora utmaningen att få tid att skriva dem. Jag trivs bäst i min källare och har svårt att skriva på resande fot.
Men så ser livet ut just nu. För Emelie Schepp är en författare som tror på det personliga mötet och tillsammans med maken Henrik som sköter bokningar och presskontakter, reser hon land och rike runt för att möta läsarna. Paret har jobbat sida vid sida sedan de träffades 2002, först med reklam och sedan med det egna bokförlaget.
Det blir ungefär hundra resdagar om året. När SN får till en intervju har de just mellanlandat i Oxelösund, där Henrik har sitt föräldrahem. Men även om resorna tar tid från skrivandet så är de en viktig del av arbetet, anser Emelie.
– Jag tror på att mötas öga mot öga, särskilt i dag när vi gömmer oss så mycket bakom skärmar.
Och det verkar som hon har rätt. För det var en signeringsturné som gjorde att hennes första bok över huvud taget nådde sina läsare. Efter att ha skickat in manuset och tröttnat på att vänta på svar från förlagen, gav Emelie Schepp helt sonika ut boken själv och gav sig ut på vägarna från norr till söder med bakluckan full av böcker. De sålde snabbt slut och förlagen fick upp ögonen för Schepps berättelser.
– Det är Jana som gjort böckerna. Jag hade en idé till en kvinnlig karaktär med ett udda beteende som jag tyckte saknades i deckarvärlden. Och läsarna gillar Jana. Jag får ofta frågor, särkilt utomlands, om hur hon kan vara så stark, berättar Emelie.
Jana Berzelius är åklagare men håller sig inte alltid inom lagens råmärken själv. Och det handlar inte om felparkeringar direkt. Med ett förflutet som barnsoldat har Jana lärt sig att slåss för att döda. Det gör hon alltså fortfarande, när hon känner sig tvingad. Trots det får Jana läsarnas sympatier. Och när Emelie talar om Jana är det som att hon talar om en god vän. En vän som haft det svårt och som får kämpa emot sitt mörka förflutna.
– Min drivkraft är först och främst att underhålla med mina böcker. Men jag vill också ställa frågan hur det kommer sig att vi blir de vi blir. Jag ville förklara Janas udda beteende med något hon varit med om som barn eftersom jag tror att vi formas mycket av den miljö vi växt upp i.
Själv växte dock Emelie upp under trygga förhållanden i en villa i Motala. Åren som hästtjej där hon fick lära sig att ta ansvar var det som formade, tror hon. Entreprenörsandan kommer från föräldrarna som drev eget företag sedan Emelie var i tioårsåldern.
– Jag har ju sett att det går, därför vågade jag satsa själv.
Från början satsade Emelie på turism, men efter högskoleutbildningen kände hon att hon ville byta inriktning till journalistik. När hon kom in på journalistprogrammet hade hon dock träffat Henrik och valde att jobba med honom i hans bolag som gjorde direktreklam.
– Jag ville skriva och möta människor och upptäckte att det kunde jag ju lika gärna göra genom att jobba i stället för att ta dyra studielån.
Efter tio år i reklambranschen ville Emelie skriva längre texter och anmälde sig till en tvådagarskurs i filmmanusskrivande. Det resulterade i två filmmanus, en familjefilm och en komedi. Men eftersom Emelie snabbt insåg hur svårt det var att få filmstöd så tänkte hon om. Första boken skrev hon på kvällarna efter jobbet.
Korta scener och många byten där de olika karaktärerna omväxlande står i fokus har blivit karaktäristiska för Emelie Schepps stil.
– Grunderna kring karaktärer och miljö fick jag från filmmanuskursen. Men i en film kostar alla scener extra, i en bok kan jag få skriva hur många scener som helst!
Språnget mellan familjefilm och våldsamma deckare kan synas långt, men för Emelie var valet av genre självklar.
– Jag har alltid älskat spänning själv, både i film och böcker. Jag får ofta frågan "hur kan du som ser så snäll ut skriva om så hemska saker" och det är ju lite motsägelsefullt eftersom jag knappt klarar att se på nyheterna till exempel när barn far illa. Men det är något lockande med berättelser om våld.
Det är också befriande att skriva om människor som inte beter sig på ett socialt accepterat sätt, tycker Emelie. Som Jana som reser sig upp och går mitt i ett samtal. Eller den frispråkiga polisen Mia Bolander, som svär så det osar och är tydlig med att hon ogillar Jana, som är vacker och har en lyckad karriär.
– Där ville jag skriva om den kvinnliga avundsjukan, den pratar vi ju sällan om. Det är över huvud taget roligt att skriva om Mia, henne får jag hålla tillbaka ibland.
För när man umgås med sina karaktärer så länge får de lätt ett eget liv, upplever Emelie, som under skrivtiden ser handlingen i filmiska bilder. Nu ser hon fram mot det förestående boksläppet med blandade känslor.
– Det är skönt men samtidigt lite sorgligt. Nu måste jag släppa deras händer och låta dem möta läsarna själva.
Den som skriver en serie böcker måste planera flera steg framåt och Emelie lever ständigt med idéerna i bakhuvudet.
– Och jag slåss väldigt ofta i mina drömmar.
Emelie Schepp är noga med researchen. Hon har poliser och åklagare inom vänkretsen som hon bollar idéer med och som får läsa de kapitel som berör deras arbete. Inför senaste boken gjorde hon och Henrik ett studiebesök på häktet i Norrköping.
– Det var väldigt obehagligt med alla dessa låsta dörrar och väldigt lärorikt. Att känna att vad jag än sitter och hittar på i min källare så finns det människor som lever så i verkligheten.