Mittenkrafternas kandidat lämnar den första omgången av det franska presidentvalet som favorit. Men det är inte hela sanningen. I dagens Europa är ytterligheterna starka, inte minst i Frankrike. Det faktum att så många medborgare i ett jämförelsevis välmående samhälle söker sig till en kandidat som Marine Le Pen, är illavarslande.
Ytterkanten är nu inte bara Nationella Frontens ledare, som nu gick vidare till den andra omgången. Det finns också en motsvarande kraft på den kommunistisk-socialistiska sidan i form av Jean-Luc Mélenchon, påhejad av svenska Vänsterpartiet. Föga förvånande vägrade denne att stötta mittenkandidaten Emmanuel Macron inför duellen mot Le Pen.
Europas ytterligheter – med dragningar åt det totalitära, protektionistiska, auktoritära – har mer gemensamt med varandra än med den mer demokratiska mitten. Det är ingen slump att fascistiska extremnationalister och kommunistiska antikapitalister ser en vän eller åtminstone tänkbar allierad i den ryska Putin-regimen. Samtliga vill bryta ned den liberala unionen och de traditionellt starka partierna.
Socialisterna slits i dag mellan ytterlighet och mitt, de konservativa mellan en värderingsgrundad respektive en aggressivt förtryckande nationalism. I Frankrike har socialistpartiet närmast kollapsat, dess kandidat Benoît Hamon fick endast åtta procent av rösterna – med väljarflykt till mitten såväl som ytterligheterna. Högern, republikanerna, har stått sig bättre men dess kandidat François Fillon fick inte heller tillräckligt stöd för att nå den andra omgången. I en tid när det etablerade, det beprövade, påfallande ofta möts med misstro från väljarkåren får inte minst det franska samhällssystemet problem.
Det blir närmast talande att den kandidat från mitten som går segrande ur kampen är den som har valt att stå som oberoende, en friare kraft inom det respekterade. Emmanuel Macron kommer från vänster men håller en EU-vänlig, mer liberal linje. Om de franska väljarna håller modet uppe blir han också nästa president. Det vore bra för Frankrike, Europa och omvärlden. En röst på Macron blir även en röst mot Le Pen – en avgörande faktor för att gynna valdeltagande.
Ytterkanterna i Frankrike är varken starkare eller större än de mer demokratiskt sinnade. Den slutsatsen av söndagens val är central. Paralleller är vanskliga att dra, men en seger för Le Pen skulle göra mer direkt skada för Europa än vad den omskrivne amerikanske presidenten Donald Trumps protektionistism och det brittiska Brexit-beslutet – gemensamt – har inneburit.
Därför var det symboliskt viktigt att kandidaten med det mest EU-positiva budskapet också blev den som tog hem flest röster i första valomgången. Krafterna som predikar extremnationalism med rasistiska övertoner går att stoppa. Tillräckligt många väljare verkar ha insett faran med ett splittrat och söndrat Europa, utlämnat till globalt mer hårdföra aktörer.