Udda situationer kräver udda lösningar, skriver Nyköpings tidigare kommunalråd Göran Forssberg på debattplats i dagens SN. Forssberg, som i egenskap av socialdemokratisk kommunstyrelseordförande styrde Nyköping under en lång rad år i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, vill se vad han kallar ett samstyre.
Som förslag är det förstås ytterst löst i kanterna. På Forssbergs tid talades det då och då om Nyköpingspartiet, ett samförstånd i de stora frågorna mellan hans socialdemokrater och oppositionsrådet Peder Wachtmeisters moderater. En informell ordning som kunde plockas fram om partipolitiken blev för snårig.
Och snårig är en rimligt applicerbar beskrivning av jämviktsläget efter valet i Nyköping. Allianspartierna har 27 mandat, de rödgröna (om vi räknar in V) har 27 och Sverigedemokraterna sitter som möjlig vågmästare med 7 mandat.
Av det vi har sett utåt av försöken att bryta dödläget – exempelvis där S och MP har öppnat för C och L – är att dessa hittills har varit resultatlösa. Detsamma gäller Alliansens försök att nå samverkan med MP eller en strategisk samsyn med S. Alliansen kan välja att sitta still, utifrån SD:s villkorslösa löfte om stöd för första budget, och därmed uppfylla vallöftet att byta ut den tidigare kommunledningen. Men ett år går snabbt i politiken – och folkvalda brukar föredra det mer långsiktiga och förutsägbara. Då som nu finns det stora breda framtidsfrågor som spänner över parti- och blockgränser. Forssberg lyfter Ostlänken, välfärds- och näringslivsfrågor. Även om allt annat skulle gå i baklås måste det i detta finnas en dialog om vart kommunen är på väg.
Alliansen vill inte styra Nyköping med villkorat stöd från SD och de rödgröna kan inte få igenom en kommunal budget om SD röstar med Alliansen. Möjligheterna att brygga över avståndet mellan blocken är små. Av ett antal skäl, där bristen på förtroende för motparten är den mest centrala faktorn utöver det ideologiska.
Huvudbudskapet i Forssbergs förslag är att alla etablerade samarbeten får läggas åt sidan – Allians och rödgrönt – och att enskild partistorlek ska vara den enda viktmätaren. Det gynnar större och missgynnar mindre partier. Så mycket mer finns inte att ta på. Om man inte kan komma överens om annat. Se detta utspel som ett sätt att möblera om spelbrädet när alla positioner är låsta.
Det vanligaste kommunstyret i Sörmland är numera att S och M regerar ihop. Vi ser ”Nyköpingspartier” på rad i länet, fast öppet och formellt. Ansvaret inför de egna väljarna och de egna löftena avgör hur mycket handlingsutrymme varje parti anser sig ha. Med utgångspunkt i detta är det svårt att se en S+M-lösning i Nyköping mer än i ett mycket allvarligt läge. Men det kan förstås finnas fler sätt att bryta dödläget. Den vill söka nycklarna till makten i Nyköping kanske inte ens kan låta sig låsas vid att störst alltid ska gå först.