Flera gånger om har företrädare från Allianspartierna i Oxelösund tvingats tvätta bort hatiskt, rasistiskt och antisemitiskt klotter från skyltfönster och från valaffischer. Det är en demokratins renhållningsarbete. Det spelar ingen roll vilka som drabbas, det är viktigt att det destruktiva beteendet, vandalismen och det förmedlade hatet inte får sista ordet.
Förhoppningsvis åker också förövarna fast. Det går inte och ska inte gå att förstöra ostört hur länge som helst.
Våra demokratiska processer bygger på att vi kan samtala och samsas även när vi är oense. Det var därför en snygg gest av Oxelösunds kommunchef Johan Persson – som privatperson, på ledig tid - att bjuda in vandalen eller vandalerna till ett samtal på en parkbänk (SN 13/6). Det idealiska är ju att det destruktiva ersätts av något mer konstruktivt som dialog, oavsett budskap och avsändare.
Ingen förövare dök upp. Poängen är tyvärr att vandalen är vandal, målet är att förstöra, möjligen också att uppröra och att skrämma – inte att diskutera.
Att kuststadens kommunfullmäktige vid sitt möte i onsdags gemensamt markerade mot förstörelse och vandalism – över partigränserna – var en markering i demokratins namn (SN 14/6). Vi lever i en tid då folkvalda riskerar att utsättas för grova kränkningar, för hot och hat på nätet, ofta i sociala medier. På samma sätt som vandalismen syftar hatet inte till något mer än att hota, skrämma och förstöra. Det här höjer det personliga priset och ökar riskerna för den som tar på sig politiska uppdrag och vill bidra till att förbättra samhället. De allra flesta av våra politiker lägger ned väldigt mycket tid till en mycket begränsad ersättning, väldigt få har något större arvode för sitt politiska arbete.
Det är på dessa villkor som vår parlamentarism vilar. Det är värt respekt.
Tyvärr är det inte första gången som en valrörelse i Oxelösund drabbas. Inför valet 2010 utsattes dåvarande kommunalrådet Benita Vikström (S) för vandalism och trakasserier i det egna hemmet. Det var inte enbart ett angrepp på Vikström eller på Socialdemokraterna, utan en allvarlig kränkning av alla de principer och värden ska prägla en fri och öppen demokratisk valrörelse.
Det kommer alltid att finna enskilda eller grupper som mest av allt vill förstöra. Att förstörelsen riktas mot demokratiskt valda partier och partiföreträdare gör att vandalismen får en politisk dimension, men det är i grunden mest en simpel, usel kriminalitet.
De rasistiska budskapen, inte minst antisemitismen, är tyvärr också ett tecken i tiden. Vi har små men aktiva nazistgrupper i vårt närområde och där judehatets vidrigheter har funnit tankefränder i såväl nazism som islamism och Israelhatare. Det här är inte krafter inom vårt demokratiska samhälle, utan andra som vill förstöra det vi har.