Folkhemmet upprätthöll socialdemokratins styre i över 40 år och än idag vurmar många över folkhemmet. När Sverige har blivit kallt och hårt är det folkhemmet som vissa människor saknar. Man ska inte sticka under stol med att folkhemmet och den politiska förändring Sverige genomgick under efterkrigstiden har lagt grunden för det framgångsrika land vi är idag. Att det är någonting som politiker vill gå tillbaka till är dock helt obegripligt.
Helt obegripligt verkar det dock inte vara för Sverigedemokraterna. I en politisk debatt där resterande partier går på SD:s viktigaste frågor, migration och lag och ordning, och lägger sig åt det allt mer konservativa hållet har SD behövt hitta ny retorik för att vinna nya väljare. Att återigen tala om folkhemmet blir ett sätt att locka nostalgiska S-väljare, och visa att man har ett alternativ där Sverige inte går sönder och där man inte faller mellan stolarna. När man som parti aldrig behövt ta ansvar kan man sitta och plocka russinen ur kakan. Det innebär att man kan lova allt det bästa av folkhemmet, och erbjuda alla samma gemensamt stöpta form – men bara för de som förtjänar det. Den som inte vill anpassa sig och inte följa svenska värderingar har ingenting i det nya folkhemmet att göra.
Sverigedemokraterna spelar i sedvanlig ordning på folks rädsla. Någonting har gått sönder och endast deras politik i form av det nya folkhemmet kan rädda det. Folkhemmet skapades i ett Sverige på uppgång, där det skulle bli minst lika bra för alla och där vård och skola skulle vara lika tillgängligt. Det var långt ifrån perfekt, men det fungerade där och då. Man slutade att i lika hög grad ställa grupper mot varandra, ungefär tvärtemot vad Sverigedemokraterna vill. Trots deras vurmande nationalism så finns det goda anledningar till att folkhemmet bara lade grunden till det Sverige vi idag känner men inte mer. Ett Sverige som inte längre har decennier av socialdemokratiskt styre, där var och en är lite friare och har lite fler valmöjligheter är ett bättre Sverige. Där den som inte gillar och inte hör hemma trots allt får vara kvar och vara en del av gemenskapen på andra sätt.
Man ska dock inte underskatta gemenskapens betydelse och vad det kan göra för ett land. Sverigedemokraterna vet exakt vilka strängar de spelar på. När väljarna upplever rädsla och utsatthet erbjuder man någonting som många associerar med värme och framgång. I tider av oro är det skönt att blicka bakåt och när alla andra partier pratar om svenska värderingar måste Sverigedemokraterna komma med någonting mer.
Folkhemmet är inte något eftersträvansvärt, utan någonting som Sverige har lämnat bakom sig. Nationalism, konservatism och inskränkt frihet för inte Sverige framåt. Sverigedemokraternas vurm för svunna tider är som alltid oroväckande. Sverige behöver varken ett socialdemokratiskt eller sverigedemokratiskt styre. Det borde historien ha lärt väljarna.