Ledare: Aldrig starkare än vår svagaste länk

Fler och fler fakta uppdagas kring Transportstyrelseskandalen och haveriet är större än vad vi trodde i somras. Sårbarhet efter sårbarhet lades på hög, utan att någon agerade.

KU-förhören om Transportstyrelseskandalen väcker nya frågor och sänder allt annat än betryggande signaler.

KU-förhören om Transportstyrelseskandalen väcker nya frågor och sänder allt annat än betryggande signaler.

Foto: TT SÖREN ANDERSSON /

Övrigt2018-01-11 10:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

I måndags var det dags för Konstitutionsutskottets förhör av före detta generaldirektör Maria Ågren. Ett försök att närmare förstå varför och hur ett så stort haveri som Transportskandalen kunde ske. Skandalen är ett katastrofalt äventyrade av nationens säkerhet, och ingen tycks vilja ta ansvar för vad som skedde.

Utredningen hävdar att det saknades kompetens kring känsligheten av informationen inom Transportstyrelsen. Redan här kan vem som helst ana oråd. En myndighet saknar kompetens inom sitt eget uppdrag. När (eller om) varningsklockorna ringde borde kompetensbristen ha uppmärksammat ett behov av förändring. Saknar du rätt verktyg för att utföra din uppgift? Ta hjälp av någon annan.

Förhöret bjöd på flera otrevliga överraskningar. När en ny generaldirektör tillsätts ska denne gå igenom en fullständig säkerhetskontroll, vilket innefattar både bakgrundskontroll och fördjupande intervjuer. Det anmärkningsvärda i detta är att Ågren inte kan säga om hon genomgått någon intervju eller inte – ändå tillträdde hon.

Som om inte detta är uppseendeväckande nog kan vi ta en liten närmare titt på regeringen Löfven. Redan i februari 2016 meddelade Ågren regeringen om att hon tänkt ”ta avsteg från lagen”. Det är ett lite finare begrepp för att göra något olagligt, vilket Ågren trodde var möjligt att göra ”tillfälligt”. Först och främst är det minst sagt förbluffande att regeringen hade utsett en generaldirektör som trodde att det var tillåtet att följa lagen selektivt. För det andra är det än mer anmärkningsvärt att ingen i omgivningen – inte ens regeringen - reagerade på beslutet. Alla varningsklockor borde ha ljudit öronbedövande högt.

Beslutet att outsourca informationshanteringen behövde göras snabbt, enligt de inblandade. Ågren menade att det var viktigare att få det hela gjort i tid, än att göra det säkert. Det är ett svårförståeligt tankesätt för oss utomstående. De senaste åren har regeringen talat mycket och ofta om ökade satsningar på försvar och säkerhet. Samtidigt har IT-sårbarheter tillåtits på löpande band inom Transportstyrelsen.

Felen är många och frågorna fortsätter att rada upp sig i led, men svaren uteblir. Hur kunde ett avsteg från lagen legitimeras av ledningen från första början? En tänkbar förklaring kan ligga i den mänskliga psykologin. Fenomenet ”groupthink” uppstår när gruppdynamiken premierar konsensus och sammanhållning i stället för ett rationellt beslutfattande. Det som inte passar in i gruppens norm ses som ett hot. Det är inte ovanligt att gruppen redan på förhand bestämt vilket beslut som är det bästa. Därmed ignoreras kritiska röster, vilket skapar ogenomtänkta beslut. Med korten på bordet: inte konstigt att ingen blåste i visselpipan, om ingen ville lyssna.

Linnea Hylén