I torsdags (30/3) släppte Brottsförebyggande rådet (Brå) sin slutliga brottsstatistik för 2016. Det är siffror som förmodligen kommer att förvåna många. För det ser inte så förskräckligt ut. Det dödliga våldet ökar inte. Brottsligheten går inte kraftigt uppåt. Den flodvåg av våld och mord som ibland målas upp stämmer helt enkelt inte.
Under 2016 ägde 106 fall av dödligt våld rum, vilket är färre än 2015 då det var 112. De senaste två åren har legat över genomsnittet för de senaste femton åren, men Brå konstaterar att man inte kan se någon tydlig trend. Även våld med skjutvapen minskar jämfört med förra året.
Samma sak gäller i region Öst, där Södermanland, Östergötland och Jönköping ingår. De senaste två åren har antalet fall av dödligt våld legat högre än snittet – 2016 konstaterades 10 fall – men utan att det finns någon tydlig trend. Tittar man bortom bara det dödliga våldet ser det ungefär likadant ut. Andelen personer som har utsatts för brott i Södermanland varierar förstås från år till år, men verkar inte heller förändras över tid.
Varje fall av dödligt våld är naturligtvis ett för mycket. Men alarmismen är klart överdriven.
Det betyder inte att vare sig politikerna eller polisen lugnt kan luta sig tillbaka. Kampen mot gängkriminalitet är inte i närheten av att vara över, parallellsamhällen växer fram och även om statistiken på totalen inte utvecklas åt fel håll är vissa platser hårt drabbade. I vissa områden växer det fram parallellsamhällen med svagare rättsskydd.
Polisen varnar för att det blir vanligare att människor inte vågar vittna. Hot mot vittnen och gängkriminalitet där den som är offer i ett brott är förövare i nästa gör att färre brott kan lösas. Det hotar rättsstatens grundläggande uppgift. För små resurser till polis och åklagare gör att färre brott ens kan utredas.
Det här syns i statistiken och det borde oroa. Antalet brott som klaras upp är oroande lågt. Mer än hälften av alla brott har direktavskrivits, alltså lagts undan innan man ens undersökt om ett brott har begåtts. Bara 48 procent av alla brott som anmäls utreds. Av de brott som handläggs har färre klarats ut hela vägen. Här skulle det behövas kraftiga förbättringar, men tvärtom ser vi en svag försämring under 2016.
Problemet är alltså inte att fler brott begås utan att för få utreds. Statens viktigaste uppgift är att förbygga, förhindra och följa upp brott. Siffrorna som Brå presenterar visar att staten inte lever upp till den uppgiften i dag. Här krävs handlingskraft från både regeringen och polisledningen. Det krävs större resurser till polisen men också till åklagare. Att vittnen inte får tillräckligt skydd är oacceptabelt. Som medborgare måste man kunna känna sig trygg i att man blir tagen på allvar och får sin sak utredd om man utsätts för ett brott.
Rapporten från Brå lämnar två viktiga intryck. Man måste hålla huvudet kallt och inte falla för de mest alarmistiska slagorden. Det dödliga våldet är, så vitt vi kan se, inte på väg att öka. Men man måste också kavla upp ärmarna och lösa de brott som begås. Den låga nivå av uppklarande som vi har i dag är oacceptabel.
Caspian Rehbinder