”Socialism för 2000-talet” var parollen när Venezuela under Hugo Chavez slog in på en planekonomisk väg och började förstatliga alltifrån flygplatser och banker till företag inom olje- och livsmedelsproduktion. Tillgången till hälsovård förbättrades för fattiga genom sociala program. Enligt diktatur och demokrati. Den 30 juli ska det väljas en ny politisk församling som ska ersätta det folkvalda parlamentet. Som en protest mot dessa planer arrangerade oppositionen, på kort varsel, i söndags en icke-officiell folkomröstning som över sju av 31 miljoner venezuelaner deltog i.
Det kan tyckas orättvist att, med anledning av den nuvarande situationen i Venezuela, kritisera vad vänsterpersoner sade för flera år sedan. Men varningstecken har funnits länge och vänstern borde känna till hur det brukar gå med demokratin i länder som slår in på planekonomi och antikapitalism. Som ekonomiprofessorn Klas Eklund skriver i läroboken “Vår ekonomi” har planekonomi i praktiken aldrig kunnat kombineras med demokrati. När staten i detalj styr över hela ekonomin verkar steget inte vara långt till att staten även styr över medborgarna. I stort sett har alla länder som är eller varit demokratier haft marknadsekonomi och kapitalism, vilket inte innebär att marknadsekonomi och kapitalism per automatik leder till demokrati. Det kan visserligen inte uteslutas att det skulle vara möjligt att kombinera socialism, i betydelsen planekonomi och/eller statligt ägande över ekonomin, med demokrati. Men då ingen har lyckats hittills finns det goda skäl att se upp för även 2000-talets socialism. Antikapitalism är fortfarande centralt för stora delar av vänstern. Varför skulle det som hittills lett till mer eller mindre diktatur plötsligt fungera denna gång?
Elias Rosell