Efter de senaste årens flyktinginvandring har frågan om barnäktenskap blivit allt mer akut att ta itu med för Sveriges socialtjänst. I många länder, särskilt starkt patriarkala, är det inte ovanligt att flickor blir bortgifta tidigare än vad vi anser är socialt acceptabelt. I Sverige har vi 18-årsgräns för giftermål. Tidigare, när frågan var marginell i Sverige, kunde man ansöka om undantag men det har nu tagits bort. Svenska politiker och svensk socialtjänst kämpar nu med hur man ska hantera de unga kvinnor och i mer sällsynta fall män som redan är gifta när de kommer hit.
Regeringen och justitieminister Morgan Johansson (S) har sagt sig vilja se över lagen men flera partier i riksdagen är otåliga och vill inte vänta på en eventuell ny proposition från regeringen. I stället gick Jan Björklund och Liberalerna under tisdagen ut och föreslog att civilutskottet ska lägga ett eget lagförslag. Om det finns en majoritet för ett sådant i riksdagen kan man föregå regeringen och driva igenom det. Centerpartiet ställde sig snabbt bakom.
Om lagen ändrades skulle det exempelvis innebära att en ung kvinnas äldre make inte skulle ha rätt att bo tillsammans med henne. Hon skulle behandlas som vilken minderårig som helst och kanhända placeras i familjehem.
Det finns goda skäl att stötta L:s förslag. Den svenska lagstiftningen är väl underbyggd av både forskning och vår kulturella uppfattning. Innan en människa är 18 år gammal är det förnuftigt att personen i fråga inte betraktas som vuxen. Människor yngre än 18 år kan givetvis bli förälskade och leva i relationer, även med personer som är äldre än 18, men det är inte acceptabelt att unga kvinnor blir bortgifta innan de ens är myndiga. Risken för att en äldre man utnyttjar en sådan situation och inte behandlar sin unga hustru väl är betydande. Särskilt i kulturer där kvinnors självständighet inte respekteras i lika hög grad som här.
Samtidigt vore det alltför förenklat att påstå att alla dessa fall är lätthanterade. Det finns par som uppenbart har ett stort känslomässigt behov av varandra, och där det inte alltid är enkelt att tvinga en ung person att bo i fosterhem eller på ett HVB-boende i stället där hen inte trivs.
Det är ändå rätt av L och C att stötta en ny lagstiftning som tydliggör att äktenskap mellan människor yngre än 18 år inte är giltiga i Sverige. Samtidigt måste även socialtjänsten få resurser att hantera även de svåraste fallen, där kanske den unga kvinnan starkt motsätter sig att inte få bo ihop med mannen som hon är i en relation med. Även om dessa fall finns så är de dock färre än de fall där kvinnan de facto utnyttjas. Att båda fallen måste hanteras är ett mindre pris att betala för chansen att rädda fler unga kvinnor från osunda relationer.
Hanna Marie Björklund