Ska vi utveckla Sverige med hjälp av nya tågbanor kräver det både att det går snabbare än idag mellan ändpunkterna och investeringarna måste ge stora förbättringar vad gäller den regionala trafiken. Även den storregionala pendlingen måste gå snabbare och vara mer tillförlitlig än i dag.
En första rejäl pusselbit är Ostlänken. Dubbelspåret mellan Järna och Linköping bygger samman huvudstaden med den fjärde storstadsregionen. Detta projekt borde ha kunnat stå klart i början av 2020-talet, men så enkelt är det nu tyvärr inte längre.
Men Ostlänken ska byggas, oavsett förhandlingarna om framtidens höghastighetsbanor. Så långt bör vi kunna lita på rikspolitikernas beslut – även i parlamentariskt skakiga tider. Men när, är en mer skakig fråga. Blir höghastighetsbanorna från Stockholm till Göteborg och Malmö av? I så fall, i rimlig tid? Eller drar debatten om maxhastighet och finansieringsformer det gigantiska infrastrukturprojektet i en allt mer evig långbänk?
Det finns skäl att vara bekymrad.
I mandatperiodens sista stund klarade alltså de två regeringspartierna nyligen att bli överens nog att bjuda in oppositionen, i första hand Allianspartierna, till samtal. Målet är att två höghastighetsbanor ska stå klara 2045 till priset 205 miljarder.
Samtidigt finns allt mer högljudda krafter som vill stoppa höghastighetsbanorna, oavsett hastighet. I princip alla de regioner som inte får del av projektet eller ser egennyttan av det, är missnöjda. Logiken är enkel, investeringskakan är begränsad – om inte vi får ska inte någon annan få så mycket.
Det är ett recept för handlingsförlamning.
Den politiska viljan i riksdagen att få höghastighetsbanorna på plats, är inte grundmurad. I debatten är det Centerpartiet och Miljöpartiet som tydligast visar beslutsamhet, om än med något olika argumentation. Övriga partier har visat viss eller större skepsis. Även om det går att hitta en smartare finansieringsform än direkt via statsbudgeten finns trots det risken att den stora prislappen försvagar den politiska kraften att komma till beslut.
Ett definitivt besked om höghastighetsprojektet kommer att dröja. Det kostar utvecklingskraft för den här regionen. Precis som bland andra Daniel Portnoff (M), kommunalråd i Trosa kommun, påpekar i SN 17/4 borde bygget av Ostlänken ha kommit längre och inte låsts in i spelet om höghastighetsstråken. Även om utformningen av Ostlänken direkt påverkar det större projektet, exempelvis via snabbast möjliga transporttider.
Riskerna är för höga i förhandlingarna om höghastighetstågen för att Ostlänken ska hänga på detta. Kraven från Nyköpings och Trosa kommuner är glasklara: bygg dubbelspåret så snart som möjligt och stärk de storregionala utvecklingsmöjligheterna till att börja med. Betydligt bättre tågförbindelser, som stärker och sprider tillväxten i såväl Sörmland som Östergötland, är en god samhällelig investering i sig.