I helgen fick alla vårdnadshavare till de ungdomar som går på Nyköpings högstadium ett brev från skolledningen om de återkommande bränderna i skolans lokaler. Brevet förmedlar all den frustration som skolledning och andra inblandade bär med sig. Vad föräldrarna till barnen känner är inte svårt att gissa. Bränderna måste stoppas – och det nu!
Varje gång någon startar en brand inne i en skolbyggnad sätts liv på spel. Även om alla nu är vaksamma på risken - och personalen har agerat snabbt varje gång. Men att detta problem återkommer – gång på gång, på gång – innebär en ohållbar arbetsmiljö för alla.
Snart har ett läsår gått utan att det har gått att få stopp på brandattentaten. I förra veckan brann det tre gånger på fem arbetsdagar. Det är – för att använda ett alldeles för vekt begrepp i sammanhanget – oacceptabelt.
Moderaterna i Nyköping krävde i fredags (SN 24/3) att det sätts upp övervakningskameror och att väktare tas in för att hålla ordning på riskmiljöerna. Kameror i närheten av ett toalettutrymme är inget som någon längtar efter. Möjligheten bör användas med stor försiktighet. Barn och unga som inte vågar eller vill gå på toaletten i skolan är ett stort problem nog ändå. Men det finns förstås gränser, där trygghet måste gå före.
Låt oss börja med det givna: Att starta bränder är inte unga på glid, det är kriminalitet. Det är därför som utbildningschefen Henrik Eriksson säger följande i brevet till föräldrarna: ”Det är grova brott, helt oacceptabla och de ska upphöra.”
Detta budskap förpliktigar. Den kommunala skolan har, i samråd med polis och andra myndigheter, redan gjort ett antal åtgärder. Alla papperskorgar och handdukshållare har flyttats ut från toaletterna. Flertalet toaletter är låsta och skolan har fått ”ökad vuxennärvaro”. Polis och räddningstjänst har varit på plats för att prata med eleverna.
Skolan har onekligen försökt – med de mjuka och mindre hårdföra medel som funnits till hands. Plus att varje incident har polisanmälts. Det har inte räckt till.
Att flytta handdukshållare och papperskorgar är en desperat reträtt. Det må vara när läget är som det är, men i förlängningen fungerar det inte. Det enda som långsiktigt fungerar är att den eller de som startar bränder definitivt stoppas och, helst, ställs inför rätta.
Alla tillgängliga åtgärder måste prövas. Som läget är, är det även påkallat att mer aktivt söka efter och ta tändare eller andra tänddon i beslag. Om väktare – och inte bara fler vuxna i allmänhet – kan förhindra fler bränder ska det naturligtvis tas in väktare, med tydlig befogenhet att ingripa.
Skolan är en plats för utbildning och förkovran, en plats där de samhällsmedborgare som kommer prägla vår framtid formas. Hur skola och myndigheter agerar mot hot sätter en bild för framtiden. Skolan är en samhällsviktig plats. Där får man inte göra helt som man vill utan skarpa konsekvenser.