I takt med att integrationsproblemen blivit tydligare har de flesta partier skärp sin migrationspolitik. I DN:s partiledarutfrågning tidigare i veckan förklarade statsminister Stefan Löfven att den skärpta migrationspolitiken lett till att det nu kommer färre människor till Sverige, vilket gör att vi kommer att klara välfärden. Det är precis den retoriken som Löfven innan valet kallade för ”ett avhumaniserande språkbruk” och att ”peka ut samhällets svagaste grupper”.
Trots att integrationsproblemen varit drivande i den stora omsvängningen i synen på invandring har det hänt lite med just integrationspolitiken. Både Alliansen och Socialdemokraterna har samma lösningar som tidigare.
När Alliansen tillträdde 2006 flyttades ansvaret för integrationsfrågan från Kulturdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet. Flytten markerade tydligt en omsvängning i integrationspolitiken. Ett första jobb sågs som nyckeln in i det svenska samhället, och att öka drivkrafterna för arbete sågs som en universallösning för både minskat bidragsberoende och stärkt integration. Tanken var inte helt fel, men tyvärr räcker det inte hela vägen.
Många av de problem som omgärdar den misslyckade integrationen handlar inte bara om jobb. När föräldrarna inte lärt sig svenska eller kommit in i samhället ordentligt så hamnar barnen i limbo mellan sina föräldrars kultur och den svenska. Det skapar ett djupt rotat utanförskap. En fungerande integrationspolitik måste hjälpa föräldrarna till jobb, men också se till att barnen ges möjlighet att växa upp som en del av det svenska samhället. Segregation, otrygghet och brister i skolan i utanförskapsområdena är minst lika viktiga faktorer som att invandrare kommer i arbete.
I onsdags presenterade Centerpartiet fyra förslag för förbättrad integration. I en tid när alla pratar om begränsad invandring som en universallösning var det ett uppskattat inlägg. Partiet vill begränsa möjligheten för flyktingar att själva välja boende, framför allt för personer med stor risk avslag på sin ansökan. Det skulle underlätta utvisningar och motverka segregationen.
Centerpartiet föreslår också ett kommunaliserande av mottagandet, och att relevanta aktörer ska samlas i så kallade regionala mottagandeplatser. Som ett led i Alliansens jobbfokus i integrationen så flyttades ansvaret för mottagandet från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Tanken var god, men resultatet nedslående. Utöver svårigheter att förmedla jobb så saknar Arbetsförmedlingen verktygen för att hjälpa integrationen på andra områden. Kommuner har redan i dag ansvar för några av de viktigaste delarna, såsom skola, stadsplanering och socialtjänst. Att ge dem helhetsansvaret skulle kunna förbättra integrationen avsevärt.
Ska vi förebygga segregation och utanförskap kan politiken inte stanna vid minskad invandring och gamla integrationslösningar. I stället krävs en minst lika drastisk omläggning av integrationspolitiken som migrationspolitiken. Centerpartiets förslag är ett steg i den riktningen.
Isak Trygg Kupersmidt