Vad är väl några ballonger? Det kan vara festligt, folkligt… men också en påminnelse om att även det gråtrist regelrätta har en central plats i vårt samhälle.
SN lyfte i måndagstidningen (11/2) fram två fall som berör värdet av strikta kommunala gränsdragningar mot egennytta och kompistjänster. Det ena handlar om färgglada ballonger, Melodifestivalen och lokal företagsamhet, där en kommunal projektledare via en kommunal e-postadress uppmanade lokala företag att till evenemanget ”Nyköping släpper loss” köpa ballonger och t-shirtar, som såldes via det egna bolaget. Den andra frågan berör en kommunal chefs köp av produkter från sin brors företag.
Det där med ballongerna är direkt olämpligt. Om handeln i Nyköping vill ha särskilda ballonger och t-shirts får det bli så utan att kommunen är inblandad. Det andra kräver nyanser. Det kan inte vara förbjudet för en släkting till en kommunal chef att sälja tjänster eller produkter till den organisation, eller ens den avdelning, där nära släkt eller anhöriga verkar. Däremot måste släktingar med beslutsmakt över offentliga medel hålla sig långt borta ifrån potentiella jävssituationer.
Initiativet Nyköping släpper loss är i sig utmärkt. Den kringresande cirkusen som utgör SVT:s Melodifestival är en egen historia, på gott och ont, men att Nyköping och dess näringsliv tar chansen att fira lite, samtidigt som Mello-cirkusen är i stan, är bra. Att lyfta lokal handel och andra kommersiella verksamheter som goda inslag i vår vardag är värdefullt för hela kommunen. En organisation som Nysam, Nyköping i samverkan, finns för att stärka Nyköping som en företagsam och kreativ handelsmiljö.
Men när andra släpper loss måste kommunen hålla koll. Skattemedel och offentliga uppdrag måste hanteras med särskild omsorg. Generellt sett är Sverige en stat där vi är bra på att hålla på gränserna mot vänskapskorruption, jäv och liknande, men det krävs en ständig vaksamhet.
”Trots återkommande trevliga placeringar i rankningar måste vi vara på tårna och uppmuntra politiker och tjänstemän att ha ett pågående samtal om var gränserna för etiskt och oetiskt handlande går. Ett överdrivet gott självförtroende i de här frågorna är av ondo”, formulerade Gissur Erlingsson det i en debattkrönika i SN (13/12-2014). Erlingsson är inte bara SN-krönikör, i första hand är han biträdande professor i statsvetenskap vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet. Han brukar tala om Alphaville-principen, ett citat från 80-talshiten Forever Young: ”Hoping for the best, but expecting the worst”. Offentliga verksamheter får gärna hoppas på att allt fungerar som tänkt, men måste utgå ifrån att det inte gör det.
I slutänden handlar detta om förtroende, om kommunens förmåga att behandla alla invånare, företagare och entreprenörer lika. Till vardag såväl som till fest.