Det livslånga lärandet är centralt i vårt moderna samhälle. Tillgången till kunskap, fördjupning och utveckling oavsett fas i livet är ett av det demokratiska Sveriges kärnvärden. Folkbildning finns i ett otal former, från kurser till public service, dagstidningar och bibliotek.
För många är just bibliotekens utbud och personalens sak- och sökkunskaper bärande i det lärande som sker bortom skoltiden. Alla har inte råd att köpa vare sig fackböcker eller skönlitteratur, men alla kan låna och få läsa, ingen stängs ute. Men det kräver ömsesidig respekt för biblioteksmiljön, för varandra och för den stora kunskapsmassa som med hjälp av skattemedel ställs till vårt förfogande.
Ur detta perspektiv är den debatt som under en längre tid pågått till och från i nationella medier om bibliotekens tysthetsnorm mycket märklig. Nyligen blåste ett socialdemokratiskt kommunalråd i Stockholm till strid för alla de som inte respekterar den grundläggande ordning som bör prägla biblioteksmiljön. Rätten att bryta tystnaden var på något sätt viktigare än att värna den, även om arbetsmiljön blev stökig. Det blev till och med en debatt i ämnet i Aktuellt.
Vi är alla individer. Även den stökiga ska ha en chans. Våra kunskapsresor kan börja på de mest oväntade sätt.
Låt oss leka med tanken. Boken är inte alltid början. Underhållning som spel och tv-serier föder lätt oväntad nyfikenhet.
Metro 2033 är ett klassiskt dataspel från 2010, där spelidén är att ta sig fram genom och förbi alla hot som lurar i mörkret i Moskvas tunnelbana. Scenen är ett par decennier efter katastrofen, då mänskligheten nästan utplånades. Spelet bygger på en roman av den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij och den följs av ytterligare två delar (på svenska från förlaget Coltso). Hur ser tunnelbanan i Moskva ut egentligen? Byggdes den under Sovjettiden? Vad hände sedan? Sökningar på nätet kan, med god källkritik, ge vissa svar. Annat finns i dagstidningar. I förlängningen väntar fördjupande litteratur som Anne Appelbaums Gulag, hennes senaste, Red Famine eller kanske Ian Burumas bok År Noll - om hur den goda freden blev det kalla kriget. För den som lyckas ge sig hän finns ett hav av kunskaper.
Metro-serien, vars sista del nyligen utkom på svenska, är inte bara en dystopisk resa i mänsklighetens spillror efter katastrofen. Den bjuder på ett välformulerat avfärdande av tanken på den auktoritära maktens välvillighet och visar hur maktens grepp om nyhets- och kunskapsutbud lätt används för att främja såväl vanföreställningar om som en panisk rädsla för den andre, allt det som ligger bortom vardagshorisonten.
Varje bibliotek kan ordna otaliga kunskapsresor, oavsett vem du är eller vad dina föräldrar har läst. Om stök och bråk hindrar den som vill få veta mer, vem har glädje av det? Ingen vinner på att förkasta gemensamma regler för kunskapens bästa.