Den gångna veckan har närmast alla aktörer som korresponderar, interagerar eller agerar i den digitala världen i relation till enskilda, påpekat hur noga de är med mottagarens integritetspåverkande uppgifter. Ljuden av epostpling och musklick signalerar att den gamla personuppgiftslagen har gått i graven och ersatts av dataskyddslagen, en lag som utgår från EU:s dataskyddsförordning, GDPR.
Den otympliga förkortningen inbjuder till skämt, alla dessa mail och informationsrutor. Och visst kan all kommunikation om GDPR vara lätt att skämtas och ironiseras om, men mera hedras ändå.
Allt du gör i en digital värld, på nätet, kan katalogiseras, noteras och analyseras. Ju mer data som finns om dig desto mer avancerad kan analysen bli, på gott och ont.
Sociala medier som Facebook fungerar ekonomiskt eftersom ledigt umgänge kan samsas med opinionspåverkan och kommersiell yta. I en global digital värld är marknadsplatser och umgängesområden enorma. Möjligheterna att samla in information likaså. Behovet att skydda och värna individuella rättigheter, att kunna begränsa och kontrollera det insamlade, är därför större än någonsin.
Utvecklingen av tjänster och produkter byggda på kunskaper om dig som person går i rasande fart. Det är lätt att känna sig utlämnad till summan av vad andra vet om dig och hur du agerar. Samtidigt är det förstås väldigt bekvämt att hitta produkter, information och tjänster som faktiskt intresserar. Att hitta det du söker är värt tid och pengar.
Den som är mer dystopiskt lagd kan se filosofen Jean-Paul Sartres budskap; faran med att den egna identiteten formas och definieras i den andres öga. Att bara bli det andra vet eller tycker sig veta är att förlora sin frihet. Därför tål att påminnas om integriteten och vem som har rätt att samla och hantera kunskaper om just dig. Det synliggör även vilka aktörer som tycker sig ha en relation till just dig genom att dessa tvingas berätta hur de hanterar insamlade kunskaper.
Dataskyddslagen är en lag i tiden. Som helhet stärker den de registrerades rättigheter. Att ha rätt att korrigera felaktiga eller missledande uppgifter, att radera sig ur motpartens register – det är värdefulla möjligheter. Makten att ta tillbaka kontrollen över uppgifter som andra har lånat i ett utbyte är att äga rätten till sig själv.
Det här är en bro mellan individ och samhällsliv som måste hållas.
Det är bara drygt tio år sedan integritetsfrågan, rätten att inte i onödan bli registrerad, övervakad och kontrollerad, var en av politikens hetaste frågor. Minns den heta FRA-debatten och notera hur tiderna förändras. Oron över statens kontroll och övervakning övertrumfas i dag, ofta med rätta, av oron för de hot som destruktiva krafter utgör – terrorister, antidemokrater och främmande makt. Därför är det klokt att vi påminns om att den bärande kraften i vårt samhälle är summan av individer som respekterar varandras rättigheter och värnar varandras friheter.