Sedan 2008 har Sverige haft en av västvärldens mest liberala regelverk kring arbetskraftsinvandring. Det har tjänat oss väl. Sverige är ett litet land och vi kan lätt få problem med brist på arbetskraft, särskilt lokalt där utbudet är begränsat. I vissa fall handlar det om högkvalificerade arbeten, i andra fall kan det handla om arbeten som inte kräver lång utbildning men där få infödda svenskar är intresserade av jobben. En rapport som Svenskt Näringsliv tidigare har gjort visar att intäkterna till statskassan landar på 14 miljarder i direkt effekt på produktion (BNP) samt skatteintäkter. För det lilla företaget som äntligen hittar rätt kompetens och kan växa samt för de individer som genom ett arbete får en chans till ett bättre liv är vinsterna ännu större.
Även om det svenska systemet är ett av världens mest liberala innebär det fortfarande inte att det är särskilt enkelt och öppet. Processerna är långa och reglerna tämligen hårda, att ta hit en arbetskraftsinvandrare är ingen enkel process och inget man gör om det finns något annat alternativ. Ett av de största problemen med vårt nuvarande regelverk är att minsta misstag vad gäller lönenivåer, försäkringar och dylikt, direkt kan leda till att tillståndet dras in och personen utvisas.
Den senaste att drabbas är programmeraren Tayyab Shabab. På grund av att han tidigare saknat rätt sorts försäkring beslutade en oenig Migrationsdomstol i veckan att han ska utvisas. Tayyab har fast anställning, är eftertraktad på arbetsmarknaden och utbildade sig i Sverige. Ändå kastar vi ut honom. Det är rent ut sagt skamligt. Många politiker har också reagerat på detta. Annie Lööf och Centerpartiet har begärt en ”Lex Tayyab” – en ny lag för att en gång för alla komma till rätta med problemet.
Det finns redan ett betänkande från Socialförsäkringsutskottet i frågan, där man i höstas kom överens om att skicka en begäran till regeringen om att se över lagen. Regeringen har även själv gjort en stor utredning om hur lagen kan förbättras som presenterades i december 2016. Den innehöll en del om självrättelse, vilket innebär arbetsgivare själva ska kunna rätta till misstag i efterhand och undvika indragna tillstånd. Dock handlar det bara om de fall där arbetsgivaren själv rättar till misstag, inte där en myndighet har gjort en konstig bedömning eller där felet gällde en tidigare anställning. Det riskerar alltså bli för tunt för att kunna förhindra fall som Tayyabs. Något konkret lagförslag, någon proposition, har heller ännu inte presenterats. Under tiden fortsätter utvisningarna, trots att vi behöver människor som Tayyab här. Det är omoraliskt, orättvist och rent korkat.
Hanna Marie Björklund