I tisdags besökte statsminister Stefan Löfven USA:s president Donald Trump i Vita huset. Högst på agendan stod presidentens planerar att införa tullar på aluminium och stål i syfte att skydda den inhemska produktionen av råvarorna.
Trump är inte den första att tro att tullar på import kan gynna ett land. Tvärt om vandrar han i spåren av en tusenårig tradition av ekonomisk analfabetism. Resonemanget brukar gå ungefär såhär: tullar hindrar inhemska företag från att köpa råvaror från andra länder, och gynnar därmed produktionen i det egna landet. För de amerikanska stålproducenterna är det såklart goda nyheter. För alla de företag som behöver råvaran är det antagligen inte lika muntert. När tillgången minskar så stiger priserna, vilket riskerar slå hårt mot dem.
Men det är inte bara alla de företag som tvingas köpa dyrare stål och aluminium som blir förlorare. Handel bygger på utbyte av varor – pengar är bara en mellanhand. Om du inte erbjuder något i utbyte så kommer ingen vilja handla med dig. När färre personer säljer saker till USA så kommer utländska konsumenter att ha färre dollar att köpa amerikanska produkter med. Skatt på import blir därmed även en skatt på export.
Som ett litet och exportberoende land med en stor inhemsk stålproduktion är hoten om nya tullar mycket dåliga nyheter. Varje år exporterar vi stål för runt 4 miljarder till USA, vilket motsvarar ungefär en tiondel av exporten. Införs tullarna finns en stor risk att den siffran kommer krypa ner mot noll. Det var därför bra att Löfven tog tillfället i akt under presskonferensen med Trump att tydligt markera mot planerna.
Även EU har reagerat kraftigt mot hoten. Unionens handelskommissionär Cecilia Malmström säger sig ha ”ett väldigt starkt stöd för att vidta motåtgärder”. Hon utesluter inte heller att genom Världshandelsorganisationen WTO samarbeta med andra drabbade länders med gemensamma svar.
Trumps hot om tullar är tyvärr inte en isolerad händelse. I rapporten ”Den ökande protektionismen efter finanskrisen” (Timbro) argumenterar författarna för att handelshindren i världen ökat kraftigt de senaste 10 åren. Det handlar inte bara om direkta tullar, utan även krångliga regler för import och nationella krav som är svåra för utomstående att anpassa sig till har blivit allt vanligare.
Mindre handel slår inte bara mot vår ekonomi, utan även mot vår säkerhet. Länder som handlar med varandra har mycket att förlora på att hamna i konflikt, medan isolerade stater lättare kan gå till angrepp. Bygget av en global ekonomi är därmed också bygget av internationell fred.
Som svensk är det lätt att skaka på huvudet åt Trump och hans enfaldiga ”America first”. Samtidigt finns det anledning för Sverige att rannsaka sig själva. Oberoende om det handlar om regeringens försök att styra den offentliga upphandlingen mot lokala varor eller tullar på jordbruksprodukter för att skydda europeiska bönder, så bidrar det till att ytterligare minska handeln i världen. Varje ny regel kan verka harmlös, men tillsammans bygger det en fattigare och osäkrare värld.
Isak Trygg Kupersmidt