I torsdags röstade riksdagen ned förslaget om att begränsa vinster i välfärden. Debatten har varit märklig, med en undermålig utredning som experterna har sågat, Vänsterpartiets absolut främsta fråga och en socialdemokrati, vars ministrar fått driva en fråga de knappt själva tror på.
Oppositionen har varit i majoritet och den rödgröna regeringen har fått reservera sig i utskottet. Regeringen har i flera år drivit en fråga som man vet att man inte har majoritet för. Varför kan man fråga sig? Nu är frågan avgjord för ett tag, men det vore osannolikt om Vänsterpartiet inte skulle fortsätta elda på under valrörelsen.
Nej till vinster i välfärden är en enkel fråga att driva för den som behöver plakat mer än djup. Vem vill att bolag ska göra storvinster samtidigt som skolgången eller äldreomsorgen blir lidande? Naturligtvis ingen, men verkligheten är mer komplex än så. Det vet borgerligheten, det har Sverigedemokraterna insett och så även Socialdemokraterna, bortom slagorden. Därför är det anmärkningsvärt att S under hela mandatperioden har drivit en fråga man vet man inte kommer få igenom. Genom att driva frågan tillfredsställer man Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt och de egna vänstersossarna, samtidigt som man slipper genomföra något som i praktiken fungerar dåligt. Löftet om att rösta nej till vinster i välfärden gjorde att Vänsterpartiet gav regeringen budgetstöd. Löftet var ”lätt” att hålla när regeringen visste att det inte fanns majoritet i frågan. När frågan nu röstas ned kan de ”onda borgarna” få ta skulden, samtidigt som man kan kleta Sverigedemokraterna på dem.
Debatten om vinster i välvärden är över, men endast för nu. Valrörelsen är i full gång och det ska mycket till för att vänstern ska släppa den här frågan. Omröstningen i riksdagen blir mycket användbar. Regeringen får på ett övertydligt sätt visa var gränserna går i svensk politik, där man själv naturligtvis kan påstås vara den goda solidariska sidan medan högern står för allt det motsatta. Och vinster i välfärden målas ut som det ondaste av det onda.
Debatten är skev där den enbart fokuserar på skolor, vård och omsorg. Lägg därtill att det finns massor av företag som levererar varor och tjänster till offentlig sektor, och de måste precis som alla andra företag få vara lönsamma. Varför ska man annars leverera till offentlig sektor?
Den så kallade Reepalu-utredningen var ingenting annat än ett stort slöseri med offentliga resurser. Regeringen har missbrukat regeringsmakten och slösat riksdagens tid. Ministrar fått spela på strängar som de vet är falska och offra sin trovärdighet som självständigt tänkande S-röster. Maktens pris är högt och spelet om vinster i välfärden har hela tiden varit charader från Socialdemokraternas sida.
Frågan är om S har råd att lägga charaderna åt sidan efter valet? Med vikande opinionssiffror och ett växande Vänsterpartiet är svaret: sannolikt inte.
Elin Larsson