Vad ska Centern få då – landsbygd och miljö, va? Frågan är standard när det spekuleras om vilka partier som får vilka ministerområden i en Alliansregering. Spetsig politik i ett fåtal ämnen är ofta ett sätt för mindre partier att synas i trängseln, där större konkurrenter lättare kan vältra sig över bredare underlag.
Men inget är hugget i sten. När Centerpartiets ombud samlas för stämma i Malmö från torsdag till söndag, är målet att vidga partiets framtoning glasklart. Förvisso finns stora hjärtefrågor som landsbygdsutveckling, företagande och grön tillväxtpolitik i allra högsta grad med inför valåret 2018, men inte enbart. Andra samhällsbärande frågor ska ta utrymme.
Inte minst handlar det om trygghet och säkerhet. Stämman ska göra skarpa vägval inom polis- och rättspolitik, försvars- och säkerhetspolitik, integrations- och utrikespolitik. Det sistnämnda brukar inte vara det mest omdiskuterade när Centerrörelsen tröskar fram ny politik. Det nära brukar vara betydligt mer i fokus än det långt borta.
Centerns framtoning ska bli bredare men vassare. Annars blir löftet ledarskap i ny tid svagare. Med en stark partiledare som får höga förtroendesiffror jämfört med sina konkurrenter – har Centern och Annie Lööf möjlighet att sikta högre än på länge. Läget är något annat än 2014. Inte bara för att partiet numera inte innehar regeringsmakten, utan för att chanserna att nå ett bättre valresultat än på många år är goda.
Samtidigt finns alltid skäl att understryka risken för övermod. Den bör dock vara begränsad i ett parti som har tagit åtskilliga hårda törnar sedan 1970-talets storhetstid under Thorbjörn Fälldin. Rötterna i Bondeförbundets mylla är starka nog för att veta att vackert väder vänder snabbt ibland.
Ett parti som vill växa uthålligt måste göra det utifrån egna välförankrade grunder. Häftiga plakat räcker bara en valrörelse – som mest. Förslag och budskap måste hålla för minst en fyraårsperiod. Först skjuter man björnen. Sedan säljer man skinnet. Det är sedan gammalt.
Utifrånbetraktare missar ibland pragmatikens nyanser i Centerspråket. Ta bara migrationsfrågan, där Lööfs liberala linje får klä skott för både högt och lågt i en infekterad debatt, även från tänkta vänner inom Alliansen. Men det är inte för valfläskets skull som Centern står upp för asylrätten utan att garantera bekvämlighet i mottagandet. Det är för principen. Skrivningarna inför stämman signalerar snarare fler husvagnar än bostadsrätter när tak över huvudet exempelvis ska säkras lokalt, i väntan på Migrationsverkets besked.
Det ligger onekligen i tiden att tala om trygghet och säkerhet. Inte i form av höjda bidrag, utan mer basala tryggheter som liv och hem: En polis som kan göra sitt jobb i hela landet. Ett försvar som kan hålla gränsen, hand i hand med Nato. En utrikespolitik som vet vilka som är Sveriges demokratiska vänner och vilka som drar i helt andra riktningar. Något liknande kan sägas om inrikespolitiken.