Ledare: En påkostad och bortkastad UD-nota

Den rödgröna regeringen satsade hårt på att Sverige skulle få en plats i FN:s säkerhetsråd. Vägen dit var allt annat än fläckfri.

Sverige och UD gjorde kampanj där man skröt om svensk öppenhet, men valde att dölja en utvärdering av hur kampanjen hade förts.

Sverige och UD gjorde kampanj där man skröt om svensk öppenhet, men valde att dölja en utvärdering av hur kampanjen hade förts.

Foto: Nilsson/TT Johan

Övrigt2018-01-14 21:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Veckans nyhetsflöden har dominerats av UG-dokumentären om Cissi Wallin och Fredrik Virtanen. Om vi vänder blicken från UG till UD har Dagens Nyheter under veckan avslöjat en kontroversiell utredning. Den självständiga utredaren Anders Lidén är tidigare diplomat och ambassadör. Han blev ombedd att göra en självständig utvärdering av UD:s arbete för en svensk plats i FN:s säkerhetsråd. När Lidén presenterade rapporten fick den inte det tänkta mottagandet. Istället har den gömts under något bord i 15 månader.

Lidéns resultat uppskattades inte av UD: ”UD ville ha en propagandaskrift, inte en oberoende utredning”. Endast rapportens slutsats publicerades öppet. De andra delarna ligger i gömmorna tills Dagens Nyheter får tag på en version med sidanteckningar. Det är en chef för UD:s FN-enhet som i anteckningarna hävdar att Lidéns resultat är rent felaktiga, tvivelaktiga och saknar belägg. Lidén menar att allt i stället är sant. Sågningen låg troligen till grund för att utredningen inte nådde dagens ljus (DN, 31/5).

Hemlighetsmakeriet säger mer om UD än rapporten i sig själv.

Förra året avslöjade DN att biståndspengar gått till kampanjen för en plats i säkerhetsrådet. ”Gratis” resor till ambassadörer användes för att vinna röster. Vissa menar att det ska klassas som mutor. I den offentliga slutsatsen framhålls Sveriges stora bistånd till omvärlden som en framgångsfaktor till platsen, samtidigt som de fastställer att gåvor och bjudresor inte avgör valet, såväl som att de kan vara negativa om de är alltför påkostade. Påståendena saknar exemplifiering på att UD tyvärr gjort motsatsen.

UD är inte som alla andra myndigheter, om vi tittar på dess agerande. Diplomati behöver inte nödvändigtvis vara genomskinlig. Det skulle snarare försvåra än förenkla myndighetsutövandet och Sveriges relationer med omvärlden. Viss sekretess kräver oavsett en tydlighet kring spelreglerna. UD är en myndighet precis som Transportstyrelsen. Ansvar behöver utkrävas när felaktigheter har begåtts. Transparensen är avgörande för ett fortsatt ömsesidigt förtroende. Sanningar kan och ska inte sopas under mattan.

Det är inte första gången svenska myndigheter beslutat att göra avsteg från lagen och undvikit att diarieföra handlingar. Fasadpolitik får dock aldrig bli viktigare än att göra rätt. UD:s nonchalans är markant och Sverige är den stora förloraren. Det är dags att UD tar tag i den inre diplomatin gentemot sina uppdragsgivare: svenska folket. Annars riskerar korthuset falla lika snabbt som den goda självbilden.

Den rödgröna regeringen satsade hårt på att Sverige skulle få en plats i FN:s säkerhetsråd. Vägen dit var allt annat än fläckfri.

Linnea Hylén