Mögelproblemen på Tessinskolan har fått välförtjänt medial uppmärksamhet. SN har skrivit om ärendet i omgångar, men problemen med lokalerna har varit uppmärksammade och diskuterade en längre tid. Det har inte bara handlat om mögel, utan också annat som påverkat arbetsmiljön. Tessin är en stor arbetsplats, där många lärare och elever vistas varje vardag. När någon far illa av lokalerna vill det till att agera med kraft.
Mögel i arbetsmiljön är en given hälsorisk, om än av varierande grad. Symptomen är ospecifika och varierar. En del far illa, andra märker ingenting. Att i det läget ta det säkra före det osäkra, som skyddsombuden gjorde, och stänga lokalerna är korrekt agerat.
Kommunen, arbetsgivare såväl som fastighetsägare, tyckte sig ha gjort tillräckligt för att minimera riskerna. Facket kände tvivel. Detta har nu prövats enligt arbetsmiljölagen. Verksamheten har fått fortsätta, Arbetsmiljöverket ska granska lokalerna närmare.
För fastighetsägaren kommunen är detta likväl mycket besvärande. Att stå där med undermåliga lokaler illustrerar svag framförhållning.
Nog för att det är lätt att vara efterklok. Det finns förstås skäl till att läget har blivit som det är. Det blir inte alltid som man tänkt sig. För några år sedan hade få kunnat förutspå att högstadieskolan Omega, före detta Borgmästarhagskolan, skulle behövas renoveras på ett så pass omfattande sätt att det inte gick att ha verksamhet där. Högstadieeleverna flyttades till Tessinskolan, till lokaler som det kommunala gymnasiet stegvis var på väg att lämna bakom sig. I stället fick högstadiets Omegaelever samsas med några gymnasieutbildningar, i väntan på att utbyggnaden av gymnasieskolan Gripen kunde stå klar. En händelsekedja allt annat än idealisk, men symptomatisk.
Arbetsmiljön är och ska vara högt prioriterad. Det som hänt på Tessin är en påminnelse om värdet av att underhålla egendom, inte minst den offentligt ägda. Folkvalda brukar gärna stoltsera med att det är politiskt "modigt" att bygga nytt, att "satsa". Att reparera, underhålla och vårda det man har, brukar få mindre utrymme bland vallöften och partipamfletter. Så också i Nyköping.
I början av den förra mandatperioden (2010-2014), samt under den som föregick detta, fanns ett uttalat politiskt fokus på att åtgärda ett sedan länge eftersatt fastighetsunderhåll. Nyköpingsalliansen, som styrde mellan 2006 och 2010, hade börjat beta av på det tidigare S-styrets eftersatta underhåll, beräknat till en kvarts miljard kronor. Strax före valet 2010 kom också en blocköverskridande samsyn om att mer måste till.
Att vårda och underhålla offentlig egendom är också att vårda skattemedel och goda arbetsmiljöer. Nybyggt är inte det enda guld som glimmar. Spenderbyxorna må bli mindre för våra folkvalda, men ansvarskänslan för egendom och verksamhet framstår som större. Det tål att lyftas ett valår som detta.