Den 26 maj nästa år är det val till Europaparlamentet. EP-valet har hittills haft ett betydligt lägre deltagande än det nationella. 2014 när det var val till båda församlingarna var det 2,5 miljoner färre som röstade i EP-valet jämfört med det nationella. Det ljumna intresset delas allt för ofta av partierna själva. Att partier mer än en gång använt Europaparlamentet som en avlastningshylla för avdankade eller besvärliga politiker är ingen hemlighet. Det är ett konstigt förhållningssätt. Många av de stora frågorna nationellt avgörs i dag i Bryssel. Miljö, migration och säkerhet, för att bara nämna några. Runt hälften av all lagstiftning i Sverige kommer i dag också från EU.
Europaparlamentariker skiljer sig mycket från riksdagsledamöter. I Sverige är det i regel regeringen som skriver lag, och riksdagen som antar den. I Europaparlamentet både skrivs och stiftas lag. Våra parlamentariker sitter dagligen och förhandlar och diskuterar skarp lagstiftning. En enskild parlamentariker som både är kunnig inom ett område och förmår att bygga allianser kan av egen kraft driva igenom stora förändringar som får konsekvenser för hela unionen. Det kräver en speciell kaliber på politikerna. Det har därför varit kul att följa både Kristdemokraternas och Centerpartiets nomineringar till parlamentet.
Kristdemokraterna toppar sin lista med den kontroversiella men mycket duktiga Sara Skyttedal, i dag kommunalråd i Linköping, samt den mycket populära David Lega. Lega är nyvalt kommunalråd i Göteborg där han varit med och sytt ihop det första borgerliga styret på över 25 år. Det är sådana personer som behövs i parlamentet.
Centerpartiets topp består av den nuvarande europaparlamentarikern Fredrick Federley som under denna mandatperiod bland annat varit med och drivit på för att reformera utsläppshandeln i unionen. Det senare har antagligen gjort hundrafaldigt mer nytta för miljön än alla miljöbilspremier, elcykelavdrag och symboliska klimatlagar som vi diskuterat i Sverige de senaste decennierna. Tvåa på listan står den tidigare riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani som följs av energiingenjören Emma Wiesner. Wiesner skiljer sig mycket från de typiska kandidaterna i att hon framför allt har erfarenhet av att arbeta med sina frågor, energi och miljö, utanför politiken.
På grund av parlamentarikernas speciella uppdrag är det ofta en bra idé att nominera just kompetenta personer med stor sakkunskap till Europaparlamentet. En enskild parlamentariker kommer inte komma någonvart om den försöker omfamna alla frågor. Riktar man i stället in sig på ett mindre område man kan så går det samtidigt att åstadkomma underverk.
Förhoppningsvis hakar de andra partierna på trenden och nominerar duktiga politiker som åker till Europaparlamentet för att göra skillnad, inte för att partiet vill bli av med dem. Bara då kommer vi få en vital valrörelse där befolkningen faktiskt diskuterar de utmaningar Europa står inför och går och röstar i samma antal som i riksdagsvalet.
Isak Trygg Kupersmidt