Under en av de där sista januaridagarna kom så den stora nya utredningen om Arbetsförmedlingen (AF). Detta koloss till myndighet som har varit ett så hett debattämne de senaste åren. Utredningen kom samtidigt som ett stort varsel. På grund av budgeten från Moderaterna och Kristdemokraterna som gick igenom riksdagen sänktes de statliga bidragen till myndigheten, det innebär att runt 4000 av myndighetens cirka 13 000 anställda ska sägas upp. Sannolikheten är stor att många av dessa tjänster inte kommer tillbaka. Även den nya utredningen flaggar för att skära ner.
Det är i sig ett välkommet beslut. Under många år av statliga nervösa satsningar på arbetsmarknaden, där den ena ”svåra” gruppen efter den andra ska hanteras av politiker som vill ha låga siffror för arbetslöshet, har myndigheten svällt med ständigt nya uppdrag och specialare som ”nystartsjobb” och ”extratjänster”. Den aktuella utredningen verkar vilja sätta ner foten och sätta stopp för detta.
Granskar man myndigheten och dess siffror är det enkelt att instämma i att något måste göras. Arbetsförmedlingens budget var förra året på 71,6 miljarder kronor. Sätt det i perspektiv till sjukvård och social omsorg, 67,4 miljarder, samt Försvar och krisberedskap, 50,4 miljarder. Är det verkligen rimligt att en myndighet för att förmedla jobb får mer pengar än försvaret av landets säkerhet? Än mer beklämmande blir det om vi tittar på vilka resultat AF faktiskt kan uppvisa.
Utredningen konstaterar bland annat att AF lider av: ”stora brister i form av ett svåröverskådligt system med ett otydligt ansvar som kännetecknar samhällets hela kedja av åtaganden” och att ”bristerna finns på alla nivåer”. Allt färre personer får ett jobb via AF. Jobbchansen, myndighetens eget mått för hur många jobb de tillsätter har fallit från tolv procent till fem på tio år. Det är fastställt att detta bara till viss del kan förklaras av förändringen i gruppen arbetssökande.
Därför föreslår även den statliga utredningen att AF reformeras och att dess uppdrag begränsas. Det har länge ansetts vara en ”nyliberal” åsikt att reformera och minska AF. Trots att en majoritet av all arbetsförmedling redan låg på privata utförare. Nu har det alltså blivit även ett utredningsförslag och den nya regeringen med Socialdemokraterna i spetsen säger sig också vara beredd att göra detta. Konkret föreslås en mindre myndighet, men som får mer frihet att styra sig själv i stället för att detaljregleras uppifrån. Uppdraget föreslås i högre grad bli kontrollerande medan mycket av själva sökandet läggs ut. Det mest centrala, att göra en gedigen och aktuell arbetsmarknadsbedömning betonas.
Utredningen kommer inte en dag för tidigt. Förhoppningsvis får vi nu se den nya regeringen göra verklighet av förslagen. Även om det inte kommer vara enkelt att hitta en ny välfungerande form för AF, har den gamla versionen spelat ut sin roll.
Hanna Marie Björklund