Trodde du att det började bli lugnare i Syrien och Irak när nu terrorgruppen Islamiska statens kalifat mer eller mindre har krossats? Glöm det. Riskerna för världen förblir höga. På senaste tiden har instabiliteten ökat.
Stater som Ryssland, Turkiet, Iran, USA och Israel är alla inblandade, i såväl den syriska konflikten som den som handlar maktpositioner i hela regionen. Det är en konfliktzon där alla aktörer, utom möjligen USA, tar ett steg framåt när hotbilden växer. Mellanöstern, som i decennier har varit en krutdurk med stor spridningsrisk vid konflikter, har en stubintråd som glöder.
Har inte Ryssland lämnat Syrien? Glöm det, president Putins ”tillbakadraganden” är främst kulisspolitik. Ryska trupper finns fortfarande i den syriske diktatorns närhet, officiellt och inofficiellt. De inofficiella markförbanden, gröna män, är ryska legosoldater tillhörande ett säkerhetsbolag.
I torsdags försökte reguljära syriska och ryska markförband anfalla en naturgasanläggning som det kurdiskledda och USA-stödda SDF kontrollerade. Trots en dialog mellan ryska och kurdiska/amerikanska företrädare blev det en omfattande strid. De anfallande drabbades av stora förluster, även ryssarna (Washington Post 9/2). Den som kontrollerar gas- och oljekällorna är den som får intäkter i en av krig söndersliten region. Minns bara hur lätt det var under lång tid för IS – trots alla vittnesmål om massmord på minoriteter och andra brott mot mänskligheten – att smuggla lastbilar med stulen olja förbi misstänkt slappa turiska gränskontroller.
Turkiet har en egen agenda, helt utan stöd från Nato, och har nu egna trupper i Syrien, i första hand för att slåss mot kurdiska styrkor, samma kurder som tidigare stoppade IS framryckning mot turikiska gränsen. Kurderna och övriga rebeller inom SDF stöttas av USA, med flygförband, strategiska rådgivare och specialförband. Här finns en uppenbar risk för konfrontationer där Natoländers styrkor börjar bekämpa varandra (Reuters 12/2).
I sydväst har Israel och Ryssland, via dialog, försökt begränsa konflikten nära den israeliska gränsen. Men den syriske diktatorn Assad får även omfattande stöd från Iran. I kriget deltar förband från Revolutionära gardet samt hizbollah-millis från Libanon och andra shia-milliser, dit hazariska pojkar och unga män, flyktingar med afghanskt ursprung, ofta inkallas som ”frivilliga”. Israel anklagar Iran för att hjälpa både Syrien och hizbollah att tillverka missiler riktade mot Israel, Iran förnekar inget.
I helgen kraschade ett israeliskt stridsflyg efter att ha träffats av luftvärnseld under en attack mot syriska och iranska militäranläggningar nära Damaskus. Detta efter att Israel hade skjutit ned en drönare från syriska sidan över eget territorium. Ryssland har försökt kyla ned situationen, varnar för att ryska militärer finns på plats, men säger inget om attacker mot andra, säg, iranska stödjepunkter.
Lugnare i Syrien? Glöm det. Det finns inget lugn i Syrien.