I dagarna ertappades Sveriges Kinaambassadör Anna Lindstedt av att ha fört hemliga samtal mellan kinesiska affärsmän och den svensk-kinesiska fången Gui Minhais dotter. Samtalen fördes som det sägs utan Utrikesdepartementets vetskap, men frågetecknen är många om vad som hänt. Oavsett motiv leder skandalen till en oönskad nedsmutsning av utrikesminister Margot Wallströms nylanserade ”demokratioffensiv” som diplomatisk linje.
Gui Minhai är en svensk författare som 2015 kidnappades av Kina från sitt semesterhem i Thailand. Sedan dess är han fängslad, en politisk fånge i Kina. Att kritisera diktaturer har än i dag ett högt pris och Gui betalade ett av de högsta.
Hans dotter Angela Gui har allt sedan fängslandet arbetat för sin fars frisläppande från den kinesiska fångenskapen. Det var med det syftet som hon deltog på januarimötet med ambassadör Lindstedt och kinesiska affärsmän. Angela Gui gick in med förhoppningen att mötet skulle kunna leda till faderns frisläppande, eftersom det var på UD:s inrådan, men mötet gick i en helt annan riktning.
Alkohol flödade och Angela Gui upplevde det hela som en tryckt och hotfull situation. Ambassadören hade lyft fram en plan för faderns frisläppande, men i den ingick mycket tvivelaktiga klausuler som att dottern senare skulle lyfta fram den goda framtida relationen mellan Kina och Sverige. Gui skulle enligt avtalet eventuellt kunna släppas senare – efter att ha ställts inför kinesisk domstol (DN 14/2). Det är ett mycket problematiskt avtal som Sveriges ambassadör hade förespråkat för dottern till en politisk fånge. Det är inte bara felaktigt, utan utomordentligt beklämmande att Sveriges högsta representant i Kina väljer att medverka till ett avtal som är något helt annat än vad den svenska demokratin står för.
Det är därför helt korrekt att UD försiktigt, men tydligt markerar att Lindstedt agerat felaktigt, såväl som att Säpo nu har inlett en förundersökning om egenmäktighet vid förhandling med främmande makt. Att svensk säkerhetspolis, ett knappt dygn efter avslöjandet, väljer att öppna en förundersökning visar på allvaret. Det krävs inte mycket för att inse att mötet knappast var till varken Guis eller hans dotters fördel. Trots detta valde den svenska diplomaten att förespråka det demokratividriga avtalet. Lindstedt är bevandrad inom UD och säkerligen väl kunnig om svensk diplomatisk praxis. Att hon valde att genomföra mötet väcker fler frågor än svar: Vad har Lindstedt för intressen i första hand, men framför allt vad kan Kina tänkas ha för hållhakar som skulle leda till att ambassadören går främmande makts ärende?
I onsdagens utrikesdeklaration förde Wallström ett högt tonläge om regeringens nya ”demokratioffensiv” gentemot omvärlden: ”Vår demokratioffensiv kommer att märkas i all vår utrikespolitik. Det handlar om att ge stöd och näring överallt där demokratin kan växa och vara kritiska när den utarmas.” Innan Wallström förklarar för världen varför andra länder gör fel och Sverige gör rätt – bör hon ägna en lång blick åt de egna leden på UD.