Vad gör Sveriges försvarssektor på ett fjällhotell i Sälen? Det vankas Folk och Försvars årliga rikskonferens. Mötesplats nummer ett för politiker och organisationer som vill påverka Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Konferensen är inte beslutsfattande, men ger tillfälle för diskussioner som sätter fingret på årets hetaste ämnen. Det stundande valåret väntar runt hörnet och tonläget höjs, likväl som årets försvarsanslag.
Några förutsägbara händelser kommer vara statsminister Stefan Löfvens tal, inklusive valfläsk. En annan är frågan om Sveriges försvarssamarbeten. Två av deltagarna är Natos generalsekreterare Stoltenberg och Christian Leffner, vice generalsekreterare för EU:s utrikesservice.
Sveriges försvarspolitik bygger på ömsesidig solidaritet, vilket innebär att vi förväntar oss hjälp från andra länder vid kris eller krig. Somliga menar att det är en linje utan garantier. Ett Natomedlemskap skulle innebära ett givet och nödvändigt bistånd vid en krigssituation, till skillnad från den nuvarande solidaritetsförklaringens stilla önskan. Vilket försvarssamarbete Sverige väljer att fördjupa en fråga som lär finnas kvar på allas läppar under hela året.
Stora politiska spektakel innebär även medianärvaro. Konferensen sänds live på SVT Forum, för att öka transparensen och föra ut försvarsdebatten i hela landet. Däremot är det inte osannolikt att alternativmedia väljer att rapportera annat än sanningen. Första veckan på året dök det upp ett kontroversiellt Facebook-inlägg från partiledare Ulf Kristersson (M). Inlägget bestod av ett påstått möte mellan honom och en invandrad småföretagare i Rinkeby. Kristersson såg att herren ifråga hade en vacker uniform, vilken Kristersson då ville köpa. Mannen sa nej, och det fick Kristersson att se rött. Han bankade i bordet och med höjd röst sa han att när han blir statsminister ska mannen deporteras för sitt beteende. Det är en fullständigt bisarr historia, som så klart inte är sann.
Inlägget publicerades på en förfalskad profil som utgjorde sig för att vara partiledaren. Problemet är att inlägget spreds som en löpeld. Många tog sig inte tiden att utföra grundläggande källkritik. Inlägget fick hundratals gillamarkeringar, kommentarer och delningar. Många människor såg det som ett bevis på Moderaternas "högervridning". Resultatet blev sålunda en lyckad desinformationskampanj från en okänd aktör. I slutänden synades bluffen, förstås, men det är inte säkert att alla fick reda på sanningen.
Eftersom vi inte vet vem eller vilka som stod bakom smutskastningen är det svårt att uttyda det explicita syftet. Det kan liksom andra desinformationskampanjer handla om att vilseleda och skapa osäkerhet och förvirring. Människors bristande källkritik bidrar till att falska nyheter sprids utan eftertanke. Vissa tror på det, andra inte. Det är inte omöjligt att liknande ”nyheter” också sprids från och under rikskonferensen. Det är ett ypperligt tillfälle att förvränga bilden av det svenska försvarets toppskikt. Var på er vakt, ty osanning sprids snabbt i etern.
Linnea Hylén