Under Anna Kinberg Batra och nu Ulf Kristersson har Moderaterna förflyttat sig retoriskt och förslagsmässigt åt höger. Det handlar inte bara om att ligga så nära Sverigedemokraterna att det går att ta tillbaka väljare, även om det är en och annan röst som försvunnit dit. Högersvängen är också en reaktion på samhällsdebatten.
Regeringens överdrivna valfläskbudget har gett regeringen opinionsmässigt andrum, men det tål att noteras att budgeten, trots alla dessa utgiftsökningar i form av bidrag, inte har förflyttat politikens debattfokus åt vänster. Opinionsmätningarna ger ungefär samma svar som tidigare. SD har backat något, S och M har ökat något, men spelplanen är någorlunda densamma.
Arbetsstämman i Örebro använde Moderaterna till att profilera sig som oppositionsparti, att lova handling och peka på regeringens passivitet, att lova kostnadskontroll där regeringen bränner skattebetalarnas pengar.
Mycket uppmärksamhet gavs migrationspolitiken, men utrymmet är snävt på det området. Där har i princip alla politiska partier anammat mer hårdföra budskap jämfört med valet 2014. Att markera skillnad i en fråga där regeringen, Moderaterna och Sverigedemokraterna inte skiljer sig alltför mycket åt, har begränsade möjligheter. I stället driver det på en mer hårdför ton, om rejäla tag och nolltolerans för det mjukare. Det har inte formats ur intet, utan för att det finns en genklang i väljarkåren. Politikomläggningen speglar samtiden.
I söndagens Agenda i SVT skulle Moderaternas Johan Forssell och Miljöpartiets Maria Ferm gå i clinch om migrationspolitiken, om risken för växande skuggsamhälle och problemen att hantera avvisningar för de människor som saknar laglig rätt att stanna i Sverige. Det blev inte särskilt eldfängt.
Visserligen går M längre än vad regeringen har gjort i vissa frågor, exempelvis i synen på medborgarskap, men problembilden är mer eller mindre gemensam. Räkna med att asylpolitiken allt mer går mot ett mottagande av kvotflyktingar via FN. Den andel som söker asyl i Sverige och får detta lär minska kraftigt över tid.
Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna kommer vinna något val på migrationsfrågan. Detta handlar om att minimera väljarförluster.
Med en striktare syn på asylinvandring vid gränsen kommer fokus att flytta till de större och svårare integrationsfrågorna. Där är konfliktytorna mer tydliga mellan partier och block. Där finns underlag för en mer traditionell debatt, om jobben, om vad som formar ett samhälles kärna och vad som knyter människor samman eller drar dem isär. Detta kommer vi få höra mer av i valrörelsen.
För Moderaternas del har stämman gett utrymme för den nya partiledningen att prata om annat än just migrationspolitik och SD. Det finns ingen elefant i rummet. Det gör att M därför kan ägna mer kraft än får bara någon månad sedan åt att lyfta traditionellt moderata kärnfrågor som skatter, arbetsmarknad och försvar.