Det samlar ihop sig till nästa politiska konflikt i riksdagen under tiden som sökandet efter en ny regering pågår. Sverige rullar på med en övergångsregering som inte ska bedriva partipolitik. Men riksdagsarbetet behöver en budget för nästa år. Myndigheterna behöver sina ramar och en mängd andra delar av den statsstyrda vardagen behöver siffersättas, som bidrag, avdrag och skatter.
Övergångsfinansminister Magdalena Andersson (S) meddelade på onsdagen att det kommer ett budgetförslag från denna regering. Förslaget ska, precis som övergångsregeringen i övrigt, vara fritt från nya politiska reformer hämtade från Socialdemokraternas eller Miljöpartiets önskelistor. Gott så. Det är så en övergångsregering ska hantera frågan.
När riksdagen sparkade S+MP-regeringen efter valet upphörde dess uppdrag som regering att bedriva partipolitik eller blockpolitik. Förslaget kommer så klart att nagelfaras av oppositionen, om övergångsregeringen kan anklagas för att ha tillfört ny partipolitik i budgetförslaget. Samtidigt lär ju föregående års blockskiljande reformer inte vara bortrensade ur en sådan budget, även gammal politik är politisk. Och riksdagen upphör inte att vara partipolitisk. De folkvaldas ansvar att företräda sina väljare är samma som tidigare.
Regeringen må styra riket, men riksdagen utser regeringen. När så Moderaterna, det största partiet utanför övergångsregeringen, säger sig vara redo att lägga fram ett eget budgetförslag är det inte överraskande. Moderaternas slutsats av förra mandatperioden – den så kallade decemberöverenskommelsens eftermälte – är att inte avstå från att driva sin politik. Även om det kan skapa parlamentariska svårigheter.
Varför skulle vi avstå från att lägga fram den politik som vi gått till val på enkom för att tillfredsställa S, V och MP? frågade exempelvis riksdagsledamoten Tobias Billström (M) på Twitter efter kritik från Socialdemokraterna. Magdalena Andersson (S) säger samtidigt att frågan om den socialdemokratiska riksdagsgruppen tänker lägga en egen budgetmotion är ”för tidigt väckt” (AB 31/10).
Om en dansar är det svårt för andra att sitta still. Det är inte förbjudet att ta en budgetstrid om landet saknar regering.
Naturligtvis kommer en sådan budgetomröstning att kunna ses som en slags förfäktning om regeringsmakten. Det sätter en bild av läget i riksdagen. S har fler mandat än M. De rödgröna är större än Alliansen. Skulle exempelvis Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i stället rösta på Moderaternas budget, då vinner den omröstningen. Teoretiskt sett skulle Centerpartiet och Liberalerna kunna backa upp övergångsregeringens budget, men de liberala partierna måste värna sitt icke-socialistiska fotfäste. Att rösta emot en Allianskollega i ett skarpt läge och aktivt emot delar av den politik som partierna argumenterade för i valrörelsen – och i stället för ett antal rödgröna reformer från 2016 och 2017 – är orimligt.