Den hårt pressade Moderatledaren Anna Kinberg Batra försöker samla partiet kring ett starkare försvar. Budskapet är att Sverige kraftigt måste rusta sin försvarsförmåga de närmaste tio åren. Få lär säga emot.
Försvarsviljan var länge en förenande kraft mellan marknadsliberaler och värdekonservativa inom partiet. Det förändrades i början av 2000-talet. Under Fredrik Reinfeldts ledarskap stod ökande försvarsutgifter långt ned på prioriteringslistan. De politiska framgångarna kom på andra områden.
Efterträdaren Anna Kinberg Batra leder nu ett oppositionsparti med usel opinionsutveckling och stor inre osämja. Den splittringen lyfter inget parti – och skadar även Alliansgemenskapen. Därför tar hon nu ett perspektivskifte inom försvarspolitiken till hjälp.
Sverige måste kraftfullt rusta sina grundläggande inre och yttre skyddsfunktioner som polis och försvar. Förra veckans försvarsuppgörelse mellan regeringspartierna, Moderaterna och Centerpartiet, flyttade fram positionerna lite, inte minst vad gäller det civila försvaret. Ibland kräver politiken mod nog att ta ett mindre steg framåt än att bara vänta på det stora kliv som egentligen behöver till.
Budskapet från Moderatledningen att nu försvarsutgifterna ska ”närma sig” Natos gemenskapsnivå, två procent av BNP, inom tio år. Tidsplanen är alldeles för försiktig för att låta radikal, men utspelet är konstruktivt. Faktum är att en Alliansregering mycket väl borde kunna enas om att säkra tvåprocentsmålet redan 2024. Omvärlden består tyvärr inte enbart av goda liberala demokratier. Säkerhetspolitiken behöver prioriteras högt under lång tid, på ett sätt som sittande regeringspartier inte förmår.
Klockan tickar samtidigt för Anna Kinberg Batra. Förtroendesiffrorna är urusla. Alliansväljarna vill stor utsträckning hellre ha Centerledaren Annie Lööf som statsminister. Försvarssatsningen, där C och Lööf sedan tidigare har en tydligare position, är ett av få grepp som kan tala till hela Moderaterna. Det kan hjälpa att minska sprickor som har uppstått sedan januari, då det mer än skakigt förankrade fotbytet i synen på Sverigedemokraterna ägde rum.
Kinberg Batra samlar i sista stund det möjliga stöd som finns inom räckhåll. En mer offensiv försvarspolitik skulle kunna omfamnas av alltifrån Mikael Odenberg, den stridbare forna försvarsministern med nära band till Reinfeldt-eran, till nestorn Carl Bildt, tidigare statsminister och utrikesminister samt självutnämnd Moderat classic. Det är ett mysterium sett till detta varför Moderaterna så länge var bland de snålaste budgivarna, nära S och MP, i försvarsförhandlingarna.
Låga försvarsutgifter var inte de Nya Moderaternas bärande budskap. Även om den Borgska och Reinfeldtska synen på försvaret som särintresse präglade partiet. Få hade nog anat att det skulle gå snabbare för Moderaterna att byta politik i synen på asylinvandring än i synen på det svenska försvarets behov.