Av kärnan i Försvarsberedningens bistra besked i sin senaste delrapport, att ett väpnat angrepp på Sverige "inte kan uteslutas", kommer ett antal slutsatser för totalförsvarets räkning. Rapporten har fått det träffande namnet Motståndskraft.
På samma sätt som samhällets alla myndigheter behöver skaffa sig eller förbättra sin krisberedskap, gäller det också varje enskild medborgare och varje hushåll. Försvarsberedningen vill öka tiden som var och en ska kunna klara sig själv. Då ska vi komma ihåg att många hushåll inte ens har haft beredskap för de 72 timmar som tidigare har varit rekommendationen.
En vecka är en utmaning, inte minst i våra hårt urbaniserade områden, utan vatten i kranen och toaletten eller värme i elementen. Medborgarens ansvar är att ha säkrad tillgång till mat, vatten, värme, mediciner och sanitet vid en omfattande kris, där övergripande samhällsfunktioner helt tar de skattefinansierade myndigheternas krafter i anspråk.
Vi är en lång tid bort från det samhälle där människor hade egenodlade matvaror som komplement till det lilla man hade råd att köpa. Vi är till och med långt bort från det kalla krigets civilförsvarsplanering för en eventuell krigstid.
I dag ser allt annorlunda ut. Få har en egen potatisåker, egen brunn eller djurhållning för mat. De flesta jobbar i helt andra delar av ekonomin. Vi är vana vid att det vi behöver finns i affärerna. Och där kan inget överskott i onödan kosta pengar i form av förvaring och långtidslagring. Så mycket som möjligt ska ut så fort som det går.
Begränsade mellanlager, byggda på snabba leveranskedjor, ger hög kostnadseffektivitet. Samtidigt är sårbarheten hög för det samhälle som behöver något att ta av.
Mat och andra nödvändiga resurser riskerar att snabbt ta slut i affärerna, om de stora transportsystemen fallerar. Värdet av att då ha en hyfsat stor men effektiv matproduktion nära till hands kan i princip inte överdrivas. En hög självförsörjningsgrad är alltså ett krav för vår krisberedskap. Detta ska inte enbart noteras i försvarsplaneringen utan måste genomsyra allt från skattefrågor till näringspolitik.
Det är inte bara matbrist som oroar, detsamma gäller tillgången till drivmedel, el och mediciner. Behovet av en bättre beredskap inom sjukvården är en lärdom från försvarsövningen Aurora i höstas. Den svenska sjukvårdens kapacitet att snabbt ställa om för att ta hand om ett stort antal skadade och döda "måste förstärkas avsevärt", skriver Försvarsberedningen. Kraven på landsting och regioner att hålla mediciner, blod och sjukvårdsmaterial i lager kommer att höjas.
Ett starkare totalförsvar kräver välgjorda planer och betydligt större resurser än vad vi har vant oss vid sedan 1990-talets avspänning. Ett bra liv i ett välmående samhälle tar tid och kraft att etablera, men det går fasligt snabbt att rasera. Den som vill ha rejäla skyddsvallar – förre finansministern Anders Borgs favorituttryck – måste börja nerifrån, med början i det egna förrådet och skafferiet.