Kriserna avlöser varandra för regeringen. Den senaste problematiken har uppstått inom Polismyndigheten. När löneuppgifter, reseuppgifter, scheman samt hemadresser för polisens anställda skulle hanteras med hjälp av ett utomstående bolag, valde Rikspolischefen att inte använda sig av den kryptering som Försvarsmakten har godkänt.
Syftet verkar ha varit att spara pengar – och tid. Men rikspolischefen saknade befogenhet att ta ett sådant beslut, hävdar Pia Gruvö, chef för IT-säkerhet på Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, intervjuad av SR Ekot (5/9). I Musts bedömning ligger det beslutet på regeringsnivå.
Den aktuella paragrafen i säkerhetsskyddsförordningen talar i stort sett för detta. Ett kryphål finns, om uppgifterna aldrig lämnades utanför ”myndighetens kontroll”. Detta går att etablera en gråzon för – och det var också så Polisen formulerade sitt försvar under gårdagen.
Med skandalerna kring Transportstyrelsens lagbrott i hanteringen av hemliga uppgifter och regeringens handfallna agerande i samband med den krisen i färskt minne, finns skäl att ta ett djupt andetag.
Gråzonsförsvaret används av en redan hårt kritiserad rikspolischef på en myndighet med stora utmaningar. Det som har räddat rikspolischefens jobb är att regeringen, mer specifikt den nyligen avgångne inrikesminister Anders Ygeman, har hållit Eliasson om ryggen. Rikspolischefen tillsattes under Alliansregeringens tid, men bakgrunden som socialdemokratisk statssekreterare gör att Löfven-regeringen tydligt måste visa att den ser bortom partiboken. Kraven borde vara hårdare på den som kommer från de egna leden, inte tvärtom.
Dessutom handlar detta återigen om en situation där regeringen rimligen borde ha fått någon form av information om hanteringen av skyddsbelagda register. Justitieminister Morgan Johansson säger sig ha fått kunskap först i måndags. Glömde företrädaren Anders Ygeman (S) informera eller visste inte heller han att den nya hanteringen av lönesystemet gjordes utan att använda Försvarsmaktens kryptering? Har det sagts till en glömsk statssekreterare, annan departementsföreträdare eller inte dryftats alls?
Till kommer följande: I tider där högt uppsatta, väl avlönade myndighetschefer väljer att göra avsteg från lagar utan att ha detta uttryckligt förankrat – och därmed ansvaret förflyttat till regeringsnivå – är det värt att diskutera hur tjänstemannaansvaret hanteras. Vilka fler gråzoner accepteras? Har det blivit viktigare att blidka regeringens uttalade eller outtalade önskemål än att följa lagen?
Svensk polis förtjänar en ledning som personal och allmänhet känner förtroende för. Ett ledarskap kräver ett tydligt förtroende från uppdragsgivarens och från organisationens sida. För en bärande samhällsaktör som Polisen väger även riksdagens och allmänhetens förtroende tungt. Medborgarna ska kunna lita på att ämbetsmannakompetens går före partivänskap.