En central programförklaring i Ulf Kristerssons kandidatur till partiledarposten för Moderaterna var följande: ”Deras värderingar är inte mina värderingar” (Aftonbladet 1/9). Som nyvald partiledare kommer nämligen Kristerssons markering mot Sverigedemokraterna att sättas på prov, ideligen.
Har han kurage nog att hålla fast vid denna grundläggande skillnad även när det kan kosta i form av minskad möjlighet till utövande av makt – och kortsiktigt specifikt regeringsmakt? Var det något som fällde företrädaren Anna Kinberg Batra så var det en otydlighet om vilka prioriteringar som gällde från Moderaternas perspektiv när makten fanns inom räckhåll. Det blev till en oreda som aldrig kunde klaras upp.
Det finns gott om stora partier som för maktens skull har svalt ett samarbete med partier byggda på demokratiskt tveksamma värderingar. I Sverige var det kommunistiska VPK länge det enda givna stödet för Socialdemokraternas maktutövning, exempelvis.
Makt går påfallande ofta före värderingar. Men det kostar på.
Därför blir nyckelmeningen om Kristerssons bärande värderingar spännande att följa. För trots att han föreslagits som ny partiledare, har det ändå funnits röster – inte minst i den moderata pressfloran – som glidit nära en lyckligt konservativ värderingsgemenskap, som skulle kunna förena Moderaterna med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. I detta ingår att Centern och Liberalerna ska beskrivas som opålitliga och svekfulla (SVT Agenda 1/10), eftersom de inte bejakar storheten i en dylik konservativ triangulering.
Alliansen var och är en form av liberalt färgad värdegemenskap, där även Kristdemokraterna kan finna argument för att känna sig hemma. Det var och är lättare för konservativa krafter att hitta själsglöd i Alliansen än vad det är för liberaler att hitta mening i att ens underlätta för den ovan nämnda blåsvarta triangeln.
Regeringar som känner samhörighet har lättare att utöva makt än de styren som ständigt misstror varandra. Räkna därför med att Kristerssons första och mest angelägna mål är att hålla ihop partiet och reparera relationerna inom Alliansen. För att det gynnar Moderaterna.
De påtryckare som fick Kinberg Batra att öppna dörren för SD, utan att tydliggöra var gränserna för dylika samtal gick, har fått se opinionssiffrorna dala mer brant efter beskedet än före detsamma. Att framstå som vek eller överdrivet följsam i relationen med populister är ibland rena självskadebeteendet.
Moderaternas möjlighet till regeringsmakt är helt enkelt större med Alliansen än utan den. Ulf Kristersson får uppbåda all sitt kurage och sina lärdomar från tiden som kommunalråd i Strängnäs för att kunna bygga ett bättre samarbetsklimat och en mer konstruktiv anda mellan de fyra Allianspartier, vars grundvärderingar bevisligen går att jämka mellan.