Riksdagens konstitutionsutskott har lämnat sin slutgiltiga bedömning om Transportsstyrelseskandalen förra sommaren. Snart ett år har gått och det var ett förvånansvärt enigt KU som riktade skarp kritik mot nuvarande och förra regeringen. Kort och gott har informationssäkerhet inte varit prioriterat de senaste åren. Tvärtom ska ”outsourcing” gå snabbt och smidigt. Riskerna är som inbyggda i sådana arbetsprocesser.
Vår tidigare alliansregering var inte skonad från kritiken. Före detta statsrådet Anna-Karin Hatt (C) ansågs ha lämnat felaktiga uppgifter i KU-förhören, men framför allt var det desto otydligare om vem som hade ansvaret för frågan i dåvarande regering. Alliansregeringen bäddade för problematiken, men det var främst den rödgröna regeringens agerande som fick krisen att brisera. KU fann tio brister i hanteringen, varav nio involverade de rödgröna.
Om vi blickar tillbaka fick ministrarna Anders Ygeman (S) och Anna Johansson (S) avgå. Straffet var dock inte särskilt smärtsamt för Ygeman som fick en ny post som socialdemokratisk gruppledare i riksdagen. Dåvarande statssekreterare Ann Linde (S) kritiseras även hon för att ha misslyckats att informera regeringsföreträdare om Transportstyrelsens riskfyllda outsourcing. Linde fick dock en befordran och är numera EU- och handelsminister. KU-rapporten nämner inte henne vid namn i dokumenten, utan endast vid hennes titel som inrikesministerns statssekreterare. Var det ett taktiskt beslut i den stundande valrörelsen?
KU:s tydligaste markering är mot statsminister Stefan Löfven. Han beskylls för att brustit i hanteringen, eftersom han alltid är den ytterst ansvariga för regeringen. Löfven sade att han hade önskat att få informationen tidigare, men det är en usel ursäkt. Regeringens samordning tycks ha varit ytterst bristfällig när alla pekar finger på varandras misslyckanden. Det är en genant verklighet för en regering med krisande opinionssiffror.
Regeringens otydlighet söker sig ut från Rosenbad till offentligheten. Socialdemokraterna är ett helt annat parti än vad det var i början av mandatperioden. Från öppna till stängda gränser. Mjuka värden till hårdhänt retorik. Snabba ryck, men få väljarknyck. Socialdemokraternas vändningar har inte lyckats locka hem de förlorade väljarna. "Katastrofnivån" – 23 procent av väljarstödet – får både partiet och LO att darra.
Socialdemokraterna har haft en hel mandatperiod att visa sig regeringsdugliga. Samtidigt har KU-anmälningarna haglat över dem. Migrationsfrågan är också en ständig huvudvärk för regeringen. Om man gick val på Y, levererar X och sedan menar att man alltid varit emot Y då kommer få väljare att ta en på allvar. Mandatperiodens regelbundna kappvändningar och missöden kommer med ett pris. Trovärdigheten är låg. Frågan är om opinionssiffrorna kan bli ännu lägre. Fakturan betalas på valdagen.
Linnea Hylén