I veckan som hölls det partiledardebatt i riksdagen. Föga förvånande fälldes laddade kommentarer om allt från rasism till arbetslöshet. Stefan Löfvens något ikoniska citat från 2014: ”Det är bara käbbel” kan sägas bilda helhetsintrycket. Dock bör det riktas ett kritiskt öga mot käbblets upphovsmakare.
Mitt i allt kläckte statsminister Löfven ur sig att regeringen hade lagt om flyktingpolitiken ”som blev ohållbar under de borgerliga åren”. Tycka vad man vill om migrationsöverenskommelsen, men för den som minns var dåvarande Socialdemokraterna inte ens i närheten av en migrationspolitik modell SD-light. För att inte tala om stackars Miljöpartiet, som tidigare hade sett öppenhet som en av sina viktigaste frågor. Sverige skulle vara humant och generöst, och därmed basta.
Kovändningen från S och MP kom först 2015 efter diverse tal om att Löfvens Europa minsann inte bygger murar. Flyktingvågen skakade om Sveriges politiska landskap som tidigare präglats av mänsklig värme. Alla riksdagspartier, förutom SD ansåg då det oacceptabelt att prata om volymer. Löfven skrev ett Facebookinlägg där han hävdade att volymsnack var oanständigt. Avslutningsvis bedyrade han att han alltid skulle stå upp för den svenska asylrätten (4/2-13). Fyra år senare styrde han med gränskontroller och hot om fler utvisningar. Sveriges murar växer sig allt högre.
Vad var det då som hände? Ett skifte från människan i fokus till att ta ett mer diffust ”ansvar” för Sverige. Ett ansvar som den borgerliga regeringen i efterhand inte tog, enligt Löfven. Flyktingvågen var den största Sverige upplevt och konsekvenserna kommer vi få hantera långt framöver. Utan att diskutera migrationsöverenskommelsens för- och nackdelar kan det konstateras att Löfvens försök till billiga poäng smakar illa. Det är enkelt att slå sig för bröstet och säga ansvar, men desto svårare att erkänna sina egna fel.
Socialdemokraternas agerande före migrationsöverenskommelsen var allt annat än vad Löfven försöker hävda idag. Det är ren och skär historieomskrivning, allt för maktens syften och on ohederlig retorik. Strunt är strunt och snus är snus, men vad är ansvar för Löfven? Väljarna bör fråga sig om det går att lita på en ledare som så raskt vänder kappan efter vinden när valurnorna har stängt.
En statsmannamässig regeringschef hade bett om ursäkt och visat förmåga till att lära av sina misstag. Det är däremot uselt att förneka historien och skriva om den för opinionens skull i jakt på populistiska poäng. För en statsminister som hårt kritiserat SD och diskussionen om volymer är det förvånande att han ens nämner det. Socialdemokraternas roll i migrationsdramat är tydlig, men ännu svårare att erkänna.
Linnea Hylén