På tisdagskvällen gick Storbritanniens premiärminister Theresa May upp inför sitt lands parlament och lade fram det förslag på avtal för Brexit som hon jobbat med under de senaste två åren. Det har varit en tuff tid. Flera av hennes egna ministrar hoppat av efter att de inte känt att de kunde stå för det avtal som höll på att formas. Förutsättningarna har varit rätt hopplösa från början, det finns motståndare till Brexit och de som stödjer Brexit i båda politiska läger.
Av de som stödjer Brexit tycker dock många att Mays avtal var för mesigt mot EU och att Storbritannien borde vara tuffare. Av de som inte stödjer Brexit tyckte många att avtalet var för dåligt. Således fanns motståndare på båda sidor. Sett till den anledningen var det inte särskilt förvånande att Mays Brexitavtal blev nedröstat, dessutom med runt dubbelt så många motröster som alltså även kom inifrån Mays eget parti.
Som utomstående är det dock svårt att inte ställa sig frågan vad dessa motståndare till avtalet egentligen har för egen plan. Storbritannien ska lämna EU om bara några månader. Ett avtal mellan EU och landet är otroligt komplext att upprätta och det har krävts lång tid och mycket jobb. Att nu bara rösta ner det utan att ha ett alternativ och utan mer tid för att upprätta ett nytt avtal verkar landet gå mot den oundvikliga situationen med en så kallad ”hård Brexit”.
Det här skulle vara en mycket problematisk situation. Till viss del för Sverige och alla vi andra länder som på olika sätt interagerar med Storbritannien men framförallt för Storbritannien själva. I flera decennier har vi bedrivit handel, rört oss över varandras gränser för att turista och rört oss över varandras gränser för att jobba och bo. Varor har smidigt bytt plats och banker har kunnat sitta i London och sömlöst göra affärer med Sverige och Tyskland. Allt detta riskeras nu.
Storbritannien kommer drabbas värst av kaos vid gränsen och kraschad handel. Sverige och andra länder riskerar att få ett tapp i produktionen på grund av minskad export. Och alla de svenskar, liksom andra EU-medborgare som bor och jobbar i Storbritannien och kanske har så gjort i många år, kan råka ut för en personlig tragedi om det inte finns något fungerande system för visum och uppehållstillstånd. Vi riskerar även alla att drabbas om Brexit orsakar sjunkande aktiemarknader, kris i ekonomin och lägre ekonomisk tillväxt på hela kontinenten.
Populistiska politiska röster ropar gärna på mindre handel och stängda gränser. Men de erkänner mer sällan att globalismen, med all sin problematik, också för med sig fördelar som vi tar för givna. Tillväxt, marknadsekonomi och frihandel hänger ihop. Det går inte att bara plocka de russin ur kakan som passar en själv. Det borde Storbritanniens politiker ha tänkt på innan de försatte sig själva i den här situationen.
Hanna Marie Björklund