Få konflikter är så tydliga och så laddade som den frysta sammandrabbningen mellan Nord- och Sydkorea, längs den 38 breddgraden. En hårdbevakad gräns markerar skiljelinjen mellan demokrati och diktatur, mellan västlig frihet och kommunistiskt förtryck, ofta också mellan överflöd och svält. Det är en konflikt som med eftertryck påminner om de krafter och de motsättningar som präglade 1900-talet och som på senare år i princip har varit en vårdslös knapptryckning ifrån regional och kanhända även global katastrof.
Det är inte många månader sedan varningssignalerna gick igång på ögruppen Hawaii. Myndigheterna hade råkat dra igång larmet för inkommande missiler i stället för att testa det. För många amerikaner på öarna var det ett tänkbart scenario att nordkoreanska kärnvapen faktiskt var på väg in.
Den verbala konfrontationen mellan diktaturen i Nordkorea och den diplomatiskt sett mer än oborstade amerikanske presidenten Donald Trump har varit fylld av uttalade och outtalade förolämpningar och hot. Så pass mycket att regimerna i Peking och Moskva blev obekväma.
På något sätt har det också flyttat om den maktmässiga spelplanen. Ett möte mellan Nordkoreas diktator Kim Jong-un och den amerikanske presidenten är på gång. Men redan i fredags skapades historia, åtminstone tillfälligt, när Jong-un mötte Sydkoreas Moon Jae-In och de tillsammans lovade att verka för fullständig fred och en ”kärnvapenfri” Koreahalvö. Om ord betyder något är detta värdefullt.
Å andra sidan har de två staterna två gånger tidigare försökt att närma sig fred, 2000 och 2007, utan att det i slutänden har gett resultat. I stället har det nordkoreanska kärnvapenprogrammet expanderat och vapentesterna eskalerat, i mer eller mindre aggressivt tonläge. Därför ska även det senaste mötet betraktas med viss återhållsamhet. Att verkligen eliminera kärnvapenhotet från Nordkorea är en komplicerad och riskfylld resa, som kräver såväl diplomatisk skicklighet som omvärldens beslutsamhet.
Vid mötet skrev ändå historia. Det var första gången sedan Koreakriget som en nordkoreansk ledare beträdde sydkoreansk mark. Enligt Reuters ska Kim Jong-un vid ett mer privat samtal med sin motpart Moon Jae-in ha kostat på sig att skämtsamt be om ursäkt om hans tidigare missiltester hade väckt den sydkoreanska ledningen ohemult tidigt på morgnarna. Någon form av galghumor, onekligen.
Nordkorea är en diktatur. Där finns fortfarande kärnvapen och en lika hårt förtryckt befolkning som vid föregående försök till fred. Men det kan vara så att grannstaten Kinas intresse av att hålla Nordkorea under armarna är mer begränsat än någonsin tidigare. Det vore en delförklaring till det som nu sker, kombinerat med internationella påtryckningar.
Den nordkoreanska regimen är nyckfull och svårförutsägbar, men med detta möte i ryggen och ett kommande samtal med USA kan vi åtminstone kosta på oss att tänka: kanske, kanske ändå.