Under kalla kriget sades det att Sverige var neutralt, men så var inte fallet. Ändå lever neutralitetsmyten vidare. Ett farligt faktum för ett Sverige i behov av Natomedlemskap.
Det var inte länge sedan den långvariga freden var ett tillräckligt argument för militär nedrustning. Än i dag hörs röster som ser svensk alliansfrihet som ett vaccin mot krig. Det är en grov förenkling av verkligheten. Myter har oavsett sanningshalt en förmåga att leva sina egna liv.
Under 200 år har Sverige med nöd och näppe undsluppit krig, men det har knappast inneburit neutralitet. Socialdemokrater och vänsterpolitiker längtar nostalgiskt tillbaka till svunna tider. Neutralitetsmyten lever fortfarande och hängs upp som ledstjärna för framtiden. Analysen kan omöjligen vara mer felaktig.
Efter murens fall kom uppgifter fram om att Sverige i hemlighet samarbetat med USA och Nato. Om det skulle bli krig mellan blocken var det ingen fråga om vilken sida Sverige skulle ta. Under flera årtionden samarbetade svensk regering med västmakterna. Från officiellt håll var Sverige neutralt, något som även svenska folket har fått i sig med nappflaskan. Neutralitetsdoktrinen sitter i benmärgen hos befolkningen född före 1990-talet, många av dessa ser det fortfarande som ett rimligt alternativ.
Det är en avgörande faktor också i den interna debatten hos Socialdemokraterna. Än i dag är ”alliansfriheten” en nyckelfaktor i den S-märkta identiteten. Oavsett dess sanningshalt finns både en medlems- och väljargrupp med separationsångest till en utrikespolitik som flytt. Det är denna grupp som i nuläget är det största hindret mot ett svenskt Natomedlemskap.
Alla Allianspartierna är för ett svenskt medlemskap i Nato, men utan egen majoritet saknar det stöd i riksdagen. Ett svenskt medlemskap kräver stöd från Socialdemokraterna, men det kräver ett stort förändringsarbete inom partiet. Det är inte bara en sakfråga, utan en självbild som står på spel. Kampen kommer vara tung och långsam, men absolut inte omöjlig. Självbilder tar tid att ändra på, men för Socialdemokraterna kan det bli en av många gånger de vänder kappan efter vinden. Makten är alltid viktigare.
En S-märkt svängning lär väntas när opinionen väl vänder. Nato-stödet växer och ett oroligare omvärldsläge kommer med sannolikhet öka det ytterligare. Sedan 2014 till hösten 2017 har stödet för försvarssamarbetet ökat med 6 procentenheter enligt en mätning gjord av Demoskop (SvD, 28/11-17). Det är goda nyheter för svensk säkerhetspolitik. Ensam är aldrig stark.
Till dess får vi hoppas att Margot Wallström inte bränt för många broar. Det sägs att man inte ska bita den hand som föder en. Under sin mandatperiod har hon systematiskt försämrat relationerna till allt och alla, speciellt våra Natovänner. Notan skickas till svenska befolkningen. Wallström är ett hot mot ett svenskt Natomedlemskap. Vill Socialdemokraterna ta den risken? Politiska vindar kan vända fort – inte minst när det stormar.
Linnea Hylén