Det går inte att säga annat än att Donald Trumps tillträde som USA:s president har påverkat inte bara de politiska besluten utan också språkbruk och argument. Konsten att försöka skjuta mygg med kanon har nu omvandlats till vardagsretorik från ett Vita huset som dagligen balanserar mellan det högljudda, det maniska och det koleriska.
Detta sagt, måste sägas att signalord som America First – det egna landet framför alla andra, i alla lägen – har fått stöd av många amerikaner. En flora av dylika plattityder bar Trump i valrörelsen. Allt detta, den trångsynta nationalismens återkomst, har skapat säkerhetspolitiska frågetecken hos många av USA:s allierade. Under lång tid har USA haft utrikespolitiska visioner om att sprida demokratiska institutioner, frihet och friare handel till fler stater i världen. Inte alltid med lyckat resultat, men likväl.
En starkt nationalistiskt färgad självbild är inget unikt för USA. De flesta stater präglas i någon mån av idén om att det egna är något bättre än många andras. Stolthet över egna prestationer är inget att se ned på. Självförtroende är nyttigt för den som vill utvecklas. Däremot finns alltid risken att egenkärlek välter över i något mer destruktivt, ett trampande på andra.
I såväl amerikansk som europeisk politik har sådana krafter fått ett växande utrymme. Politiskt skapar detta mer konfrontation och aggression än sans och balans.
Därför behövs utrymmen där nationalismens starka egenskaper – sökandet efter sammanhållning och gemensamma värden – samsas med ett sunt mått av självutlämnade humor och satir. En slags ventil som ser till att nationalistisk självgodhet inte kokar över.
Ett nederländskt tv-program gjorde nyligen en uppmärksammad och välspridd satir – America First, the Netherlands second. Kalla det en reklamfilm för det egna landet baserad på den trumpska retoriken: Visst kan USA få komma först, bara vi får vara tvåa.
[youtube id="ELD2AwFN9Nc"]
Den har snabbt fått efterföljare. Från exempelvis Belgien som inte ens ville säga att tvåa efter USA var ett krav, men tia kunde väl vara okej. Från Finland som stolt meddelade sig vara ett land inte bara av tusen sjöar utan av en miljon, minst lika många som åskådarna vid Trumps egen installation. Danmark, Schweiz, Spanien, Kroatien och Slovenien har levererat ytterligare exempel. Och missa för all del inte Moldaviens stolta bidrag om den snabbaste befolkningsminskningen på jorden och rollen som Europas mexikaner. Mångfalden finns att beskåda på www.everysecondcounts.eu exempelvis, men också på YouTube.
[youtube id="380xwSXnzeU"]
Poängen är inte att bara se ironin i den svada som produceras av den amerikanske presidenten och dennes underlydande. Poängen är också att kunna skratta gott åt sådant som vi själva gärna vill se som våra lite finare, särpräglande egenskaper.
Någon svensk version finns inte än, men i Sverige är det ju viktigare att få vara med än att vinna. I vår rankning borde alla länder få komma på andra plats efter USA. Så att ingen blir ledsen eller kränkt.